-Alltså, jag kan fortfarande inte bestämma mig för om Facebook är bra eller dåligt.
En före detta flickvän hittade mig.
-"How's life in Belgium?", frågade hon.
Det är lika bra att jag låter henne tro att jag bor där.

En annan flicka hälsade -"You asshole!, you never told me you were married. Hate to say it, but your kid is beautiful".
Jag har ingen aning om varför hon är upprörd. Jag har varken rört henne eller antytt intresse.

Bra rubrik !

"alla ombord omkom" - (alla två - R.I.P.)
Inte en helt galen rubrik kanske...

-Erhhh... -What?!

Trippade runt lite i Manictown och stötte på denna butiken.


Hjärtat gjorde ett extra-skutt i bröstkorgen och jag fick stora förhoppningar om att hitta äggost, ankare, färska räkor, Volvo-bilar och andra Västsvenska specialiteter.
Tyvärr hade de bara jeans i sitt sortiment och ingen i personalen kunde svara på upphovet till butikens namn.
Förmodligen har affärsinnehavaren varit i Götet någon någon gång och förälskat sig i staden, vilket faktiskt inte alls är svårt.
Det finns däremot ytterligare en butik i Manictown med ett namn som jag absolut inte kan förklara upphovet till, hur mycket jag än låter fantasin skena – butiken Bortsprungt.

Snygga hjul

Har surfat runt på diverse hemsidor idag för att hitta en ny barnvagn till Junior. Detta blir barnvagn numero 5.
Det är inte lätt att hitta en barnvagn som uppfyller alla våra krav. Sortimentet är stort och prisskillnaderna ännu större.
Självklart vill vi ha en kärra som är funktionell och samtidigt snygg att se på.
Varumärket är inte helt obetydligt, för man vill ju inte att folk ska titta snett på vår vagn och tro att vi har det dåligt ställt eller något. Mammor emellan, så är barnvagnen nämligen en statuspryl som återspeglar deras ekonomiska status.
Efter att nu ha valt och köpt en kärra, så finns det dock goda belägg för att se oss som utfattiga.
Mrs.Shadow är lika glad som när jag senast gav henne en Hermes-väska.
Nu när Junior (och frugan) har fått ett lyxåk, så är det inte mer än rätt att jag också får något fint.
Mrs.Shadow har lovat mig kromade navaxlar till min kontorsstol.

Världens dyraste

Tack vare ständigt fluktuerande valutakurser, så bor jag åter igen i världens dyraste stad.
Manictown låg länge på topp, men kanade ned till 6:e plats förra året.
I år är Manictown alltså tillbaka på toppen igen.
Tydligen bidrar valutakursen till förstaplatsen, men jag tycker att staden är skitdyr även för mig som jämt bor här.
Det är dessutom den 10:e idag – dagen då Diners och VISA drar stora summor från mitt konto i kompensation för mitt lösaktiga leverne.
Jag känner mig lite extra fattig idag, - i världens dyraste stad.

Det slog mig just att jag inte har åkt skidor ännu denna säsong.
Undrar vad oddsen är för att det blir av?
Jag får nog göra som jag gjorde förra året, när jag slängde in en affärsresa till New Zealand mitt under högsommaren. Det var ett skönt ombyte, som dessvärre kroppen inte riktigt pallade med.
Frågade sekreteraren om hon någonsin hade åkt skidor?
-"Yes once, in the summer. On a lake!", svarade hon.

Asiatiska kvinnor

Jag har kommit på mig själv på sistone att jag tittar oftare på inhemsk TV än tidigare.
Mrs.Shadow är glad över att ha mig i soffan, men hittade snabbt ett mönster i mitt tv-tittande...
-Hon är skitsöt! Hon på TV alltså.

Satt förresten och snackade om kvinnor med en affärsbekant från Frankrike för ett tag sedan.
-"I don't find Asian women attractive", proklamerade han. "What do you think Shadow?"
-"I'm married to one".

Apple

Frugan köpte nyligen en Macintosh.
-"You can't touch it", upplyste hon mig.
-"No worries baby", svarade jag, "jag gillar inte datorer som man inte kan högerklicka med".
-"What? You can't? No right-clicks?!" Mrs.Shadow såg helt förtvivlad ut.
Ett typexempel på utebliven product research och där designaspekten har vunnit i produktvalet.
-"...and it's a whole different operating system", förklarade jag vidare.
Hon är och lämnar tillbaka datorn idag.

Folkfest ?

Eftersom de flesta bloggar verkar beröra vår kronprinsessas trolovning, så kan jag ju inte helt nonchalera ämnet.
Jag träffade Viktoria vid ett tillfälle för två år sedan. Vi skakade hand och pratade lite.
Jag fick intrycket av en mycket robust tös med rejäla värderingar och högt intellekt.
Hon omsluter sig av rojalistisk karisma, utan att förlora sin mera alldagliga sida – en alldeles vanlig tjej i sina bästa år.
Hon är folkvan, rapp och skojar gärna. Hon har en väl nyttjad förmåga att kunna anpassa sig till sin omgivning.
Jag tycker att hon är perfekt för det jobb hon förväntas ta över från sin far.
Det verkar nu som att hela Sverige har engagerat sig i hennes trolovning och konungadömet är delat i två olika åsiktsgrupper angående hennes blivande man.
För vissa en nolla, en alltför simpel man med bondeblod i ådrorna. För andra en representant för hela den svenska befolkningen.
De som har förespråkat avskaffning av kungahuset nickar nu accepterande och är nöjda med valet.
I slutändan spelar det nog ingen roll vem hon hade förälskat sig i. Reaktionerna hade varit desamma.

På avstånd, här i Manictown, så har vi svenskar egentligen inga åsikter.
De flesta menar att kungahuset varken gör skada eller nytta, men i själva verket åker den svenska affärsvärlden snålskjuts varje gång kungahuset gör ett statsbesök i Manictown. Det svenska kungahuset är ett dragplåster för svenska affärer och kungen är vår bästa ambassadör.
Det är inte utan att vi blir uppspelta och slår på stort varje gång vi får kungligt besök. Plötsligt är vi alla nationalister och talar stolt om vårt kungahus. Den svenska flaggan är nypressad och svajar lite högre än de andra flaggorna.
-"Kungahuset?, det tror fan att det är viktigt!", utbrister en dum Göteborgare som bara tänker på sina affärer och snapsen vid mottagningen.

Angående trolovningen, så har de flesta skeptiker till kungahuset nu plötsligt en åsikt att komma med.
Konstigt, för jag trodde att de inte brydde sig. Plötsligt talas det både för och emot stackars Daniel, som bara gjorde misstaget att förälska sig i Sveriges mest älskade dotter.
Giftermål är alltid roligt och jag tycker bara att det stärker Viktorias karaktär när hon på eget bevåg valde en alldeles vanlig ostfralla framför räkmackan.
Tycker dessutom att Daniel borde få beröm. Han är en rakryggad man. Tänk er själva att fria till sin älskade och veta att nio miljoner människor kommer att ha en åsikt om det. -Inte illa pinkat av en "Svensson"!
Att han sedan får titeln hertig av Västergötland är ju något som tål att diskuteras - åtminstone om man är Göteborgare.

"Vem ska betala kalaset?" är den stora frågan just nu. -Va' fan?! Det spelar väl ingen roll, alla är ju inbjudna till folkfest!
Daniel har redan använt en halv miljon på förlovningsringen, en god investering kan man hoppas.
Själv gav jag Mrs.Shadow en prinsess-slipad Harry Winston på 1,3 karat och jag tror ta mig fan att jag fortfarande betalar av den. "Tills döden skiljer oss åt" har just fått en ny innebörd.

Stalker och frukt

I en megapolis som denna, med 35 miljoner invånare, så händer det aldrig att man springer på någon bekant.
Visst, det händer om man är stammis på någon bar eller restaurang, men aldrig ute på gatorna.
Den senaste veckan har jag mött en kvinnlig bekant två gånger, på vitt skilda platser. Ödet?
När vi senast möttes så nämnde jag just att det är extremt sällan man möter någon bekant i staden och frågade henne på skämt om hon stalkade mig?
-"I was gonna ask the same", sa hon.

Alla mina inhemska klienter har dålig fantasi. Det råder skördesäsong för clementiner och jag har fått 7 lådor skickade till mitt kontor, från olika klienter.
Varje låda innehåller ungefär 100 clementiner.
Jag tänkte vara snäll och dela ut clementiner till alla anställda, men upptäckte att det står clementinlådor med jämna mellanrum över hela kontoret.
Jag bad således sekreteraren att skicka över några lådor till sina föräldrar.
Hon petade med sina Jimmy Choo’s på två lådor som stod närmast dörren, -"These are from my parents".

Ont, värk, smärta

-“Eggwahwaaahhh golighaaa guluguluguw schwagg ajjawooh-agg”.
Junior pratar, men vi skulle behöva tolk för att förstå innebörden.
Hade han varit lite mörkare i huden, så skulle jag nog ha anklagat min fru för att ha varit otrogen med en bushman från Botswana.

Det har utlovats regn hela veckan. Det var då f-n att det aldrig kan snöa någon gång!
Jag har bihåleinflammation och rynkar pannan i smärta varje gång jag tar hissen upp till kontoret. Trycket får panngloben att kännas som om den skall sprängas.
Jag ser arg ut när jag steppar ut i foajén på 36:e våningen.
-"Bad morning?", frågar sekreteraren.
-"Bad altitude", svarar jag.
Med min täppta näsa missförstod sekreteraren mig och blev sur. Jag fick använda armarna och slå ut dem vertikalt och förklara,
-"ALTitude honey!, not attitude".

Jag var hos en näsläkare som stoppade upp långa pinnar i näsan på mig. Det kändes mycket skumt när dessa pinnar började gräva bakom mitt högra öga. Kommer säkert att drömma mardrömmar i natt.
Det hela började med en vanlig bondsnuva, som jag fick från Junior, och det stärker min teori om att barn bör hålla sina barnbaskilusker för sig själva. Bacillerna är inte lämpade för vuxna, utan ställer till med allt möjligt ofog när de byter värd till en vuxen. Själv var Junior frisk efter 3 dagar.
Jag har däremot fått en antibiotika-kur på 14 dagar, plus inbokade besök hos pinndoktorn varannan dag. -Just what I needed..., fxxk!

Grämer mig dessutom över att jag aldrig har sett en enda episod av Star Wars, medan jag nu har sett varenda jäklans DVD som finns att köpa med Pingu!

...detta håller otvivelaktigt på att bli en pappa-blogg...
Bättring utlovas!

Glass

En polare i Svedala, som tidigare varit bosatt i Manictown, har kallat över sin Manictown-tjej till Sverige för att bli sambo med honom.
Är det någon mer än jag som tror att deras förhållande är på väg utför?
Sambo är något ganska främmande här borta. Här måste man fria innan man kan dela tak, tandborste och säng.
Hon är dessutom född och uppvuxen i Manictown, cosmopolitan ut i fingertopparna, och ska nu bosätta sig i en liten bondhåla i mellersta Sverige.
Att välja februari månad är dessutom att spela mot oddsen. Något bättre än november kanske, men absolut inte den månad som klär Sverige bäst.
Efter inskolning hos myndigheter, så förväntas hon dessutom jobba. I Sverige jobbar även kvinnor. Hon ser det nästan som något exotiskt, att jobba.
Hon kommer nog inte tycka att det är lika exotiskt när hon förstår att hon måste jobba för att bidra till hushållet. En man som inte kan försörja sin kvinna ligger lågt i kurs här.

Okej, kärleken övervinner det mesta, men jag tror att hon står inför en smärre chock när hon kliver av sin Fokker 50 på den lokala flygplatsen, i 9-centimetersklackar och sin Hermés Kelly-bag i armvecket, och bara ser en liten barack som terminalbyggnad.
Tänk den dag då hon upptäcker att närmsta motsvarighet till 7-Eleven och Starbucks är en bensinmack, utan vare sig Estée Lauder eller Clinique på hyllorna.
Eller när hon upptäcker att den enda inrättning som är öppen 24 timmar om dygnet är akuten på det lokala sjukhuset.
Att inte kunna köpa kaffe, sprit, blommor, strumpbyxor och glass ur automater som borde finnas i varenda gatuhörne.
Eller att efter 2 månaders uteätande förstå att hela utbudet av restauranger just har avverkats.
Hon kommer att sakna uppvärmda toasitsar med inbyggd bidé.
"Try to dress down a little bit, and don't walk alone in the night", var nog inte det bästa svaret på frågan -"Any good advice?".
Nej, jag tror att det är kört alltså. Jag har försökt peppa upp henne på allt det positiva i Sverige, men jag ser inte en kvinna som uppskattar skogar, sjöar och gröna ängar i henne. Hon såg helt bestört ut när jag informerade att varken Chanel eller Louis Vuitton hade egna butiker i Sverige. Inte ens i Stockholm!
-"Is there anything good at all about Sweden?", frågade hon mig med gråten i halsen.
-"The ice-cream is good..."

Jag har en kollega som jobbade i några månader på vår Sverige-filial i Göteborg. Han tyckte att det var okej, "tjejerna var snygga", men kunde inte i sitt liv förstå varför folk lämnar sina bilar hos fest-värden och sedan tar taxi hem på natten.
-"It's because they don't want to drink and drive", svarade jag som om det vore självklart.
-"Then why not take a taxi to the party as well?", frågade kollegan.
-"Good point my friend, good point!".
Jag frågade honom häromdagen om vad han uppskattade med Sverige?
-"The women are beautiful", svarade han.
-"Yeah I know", svarade jag, "and the ice-cream is good..."

Gamla rutiner

I ett befängt ögonblick köpte jag ett megapack med alla 10 säsongerna av Friends, från Amazon.com. Räknar med att kunna titta på serien när Junior har fyllt 12, eller någonting. Paketet ligger fortfarande oöppnat under mitt skrivbord. Jag tror att jag hade alldeles för optimistiska tankar om hur många timmar dygnet bestod av när jag gjorde beställningen.
Vissa rutiner från ens gamla liv är svåra att lämna. På fredagar knallar jag ibland fortfarande in på Blockbusters och hyr 2-3 DVD-filmer bara för att lämna tillbaka dem osedda på måndag morgon. En polare installerade och lärde mig använda ett program för att kopiera DVD till hårddisken, men att kopiera en skiva tar ju nästan lika lång tid som att titta på den, så det har inte blivit av.
Vissa kvällar köper jag med mig en flaska rödvin av bättre årgång, med hopp om att kunna avnjuta den med Mrs. Shadow. Vi har nu väldigt många oöppnade vinflaskor på lager.
Ibland när jag har ledigt dagen efter, så festar jag loss rejält med polarna och kommer hem tillsammans med de första solstrålarna. Efter en timmes sömn vaknar jag av att Junior hoppar på min bröstkorg. -Sovmorgon? -What the hell were you expecting?, frågar Mrs. Shadow. I bästa fall blir jag tillsagd att ta med mig Junior till lekplatsen. Där finns parkbänkar att sova på, medan Junior äter sand.
Tre gånger har jag kört ifrån vår barnvagn och lämnat den ståendes på stormarknadens parkering. Efter att ha stuvat in livsmedel, blöjor, mjölk, fruga och barn, så är det lätt hänt. Jag ringer till stormarknaden och ber dem ta vara på barnvagnen som står vid ruta J72. Senast svarade de, -"Igen???"
På söndagar bjuder jag ibland in gäster, helt felaktigt, för lunch klockan tolv. Vi det här laget borde jag ju veta att en lunch som tidigast blir av runt 2-tiden.
Min sekreterare verkar förstå rutinerna bättre än vad jag gör. I morse, när jag slog upp min almanacka, så såg jag att hela eftermiddagen var "blocked out".
Jag frågade henne givetvis varför, varpå hon informerade mig om att jag ska till barnavårdscentralen för Juniors 1-årskontroll. Undra om de kan skriva ut någon energidämpande medicin?
Det börjar dessutom bli dags att planera några affärsresor igen, jag har nämligen 10 nyinköpta böcker som behöver läsas.

NEWS!

Eftersom det råder ett stort underskott av glada nyheter i dagens media, så tänkte jag bidra med en glad nyhet i stället.
-Junior har tagit sina första steg!
Det ni! Reuters och Associated Press har tyvärr tackat nej till att publicera nyheten. Likaså CNN och BBC.
Som ett sista alternativ tror jag starkt på Västnytt. När närmare 2000 tittare tog del av namnröstningen för berguvarna på Ullevi, så måste väl ändå någon vara intresserad av Juniors första steg?!
Kan passa på att meddela att berguvarna, inte helt oväntat, döptes till Ulle och Ville.

36 timmar / dygn

Jag är frisk, men lägger det här på is ett tag. Jag finner ingen tid längre.
Jag hyser grym respekt för pappor/mammor som jobbar heltid och reser mycket, men ändå lyckas finna tid att blogga. Med jobb, resor, rep-middagar, sena kvällar, vänner, bekanta och familjeliv, så får jag helt enkelt inte ekvationen att gå ihop.

Hon ljuger!

Min sekreterare säger ofta till mig, -“You are so full of shit!”.
Inget hade kunnat vara mindre sant just nu.
Jag har varit magsjuk i 4 dagar.

IT-avdelning

Jag har länge varit en börda för vår IT-avdelning i min begäran om att kunna länka data från fluktuerande valutakurser direkt till våra nettokostnader, för att möjliggöra en mer rättvis analys av faktisk kostnad vid import.
I rådande läge är kurser låsta under en förutbestämd och simulerad valutakurs, som ligger som bas för hela budgetåret, oavsett trender på valutamarknaden.

Min önskan om ett sådant system har bidragit till många och långa möten med vår IT-avdelning, för att utveckla ett sådant system.
Det nuvarande datasystemet är över 10 år gammalt och vi måste utgå från det systemet när nya tjänster ska läggas till.
Strukturmässigt har det dock visat sig vara svårt att uppfylla min önskan. Vi har därför kört in i en vägg och IT-killarna river sitt hår för att jag vägrar att ge upp.
Jag skickade ett mail till den ansvarige killen med frågan om det inte skulle gå att automatiskt absorbera vår banks valutakurser i vårt system genom bankens hemsida, där alla valutakurser finns att se i realtid?

Jag fick följande mail tillbaka:

It’s not possible due to the revised bit error rate in both of the host interface receptors, and insertion isn’t supported by the integrated support structure.
Simulated event data is analyzed from object data, while application programming interface continues to remain in central data recording.
Overflow of phase encoder and drive module will be directly linked to the digital receiver’s integrated circuits, even in case of event fragment logging.
To stretch the tolerance, a supportive irradiation can be applied for the interface data register, preferably with auto-increments of even intervals, but it will unlikely be sufficient for the diagnostics package in the signal processor.
Commonly used histogram template library and hierarchical versioning systems will void the injector’s inner detector environment, and should therefore be replaced by a local trigger processor in a programmable logic controller. We are working on this.
Processing unit will complete processing task through the scalable coherent interface in random integrity levels if data is consistent with the input flow manager unit.
Sparsifying processing units are suspected to trigger the interface modules in VME extensions for instrumentation, hence the data (which is available for analysis in the external controller module) can be misleading if not included in a diagnostics package with direct derived physics data from receiver integrated circuits.
Hope to have answered your question accordingly / Andy

Jag tror att de är jävligt trötta på mig och gör allt för att jag inte ska mejla dem igen med dumma frågor. -Suck!

Visitkort

Ett av företagen som jag jobbar för skickade nyligen över mina nya visitkort. De är snygga och min titel är fortfarande densamma som tidigare.
Däremot så jobbar jag tydligen inte i samma land längre. Kontoret har flyttats. Eller rättare sagt så har tydligen JAG flyttats till att tillhöra ett annat kontor, i ett annat land.
Det var ju bra att jag blev informerad om detta. Har jag samma chef fortfarande månntro?
Jag skiter i vilket, för min assistent sitter kvar på kontoret i det ursprungliga landet, så det är ingen större skillnad för mig.
En detalj som är bajs är att det blir en anhalt extra för mig att slänga in i mina affärsresor. Varmt och fuktigt som f-n dessutom.
Det enda jag gillar med Singapore är curryn.

Jag är för övrigt sjukt sugen på brunsås just nu.

2009 - Flygande bilar och blaskigt vin

Gott Nytt År!
Så var det då dags att påbörja ett nytt år.
Det är alltid jobbigt i början eftersom jag kommer att behöva använda Tipp-Ex under hela januari, till jag får in vanan att skriva under alla dokument med korrekt årtal.
2009... Det klingar ganska bra tycker jag.
Om världen skulle se ut så som mina serietidningar förutsåg att 2009 skulle se ut, så måste alla bilar bli luftburna omedelbums.

Jag såg fram emot att få plöja igenom en hel trave julkort på kontoret idag.
Endast tre stycken har anlänt. I stället hade mailservern brakat ihop på grund av alla flashiga julkort som har skickats via epost. Det tog mig närmare en timme att ladda ner alla julhälsningar.
En av de mer originella hälsningarna kom från en chef som hade spejsat ut på Adobe Photoshop och lyckats få till med ett mycket abstrakt familjefoto. Sitter här och funderar på vad det är för vits med face-retouch när vi ändå möter honom i korridorerna varje dag. När jag mötte honom i morse, så hade han fortfarande dubbelhaka och var lika tunnhårig som i december. Den stora leverfläcken i pannan satt också kvar.
Han hade dessutom lagt till ett en julhälsning som löd: ”Fred kan inte uppnås med vapen”. Är det en lämplig hälsningsfras till sina arbetskamrater månntro?
Jag misstänker att han tillhör någon religiös sekt.

Jag förutsåg att den första dagen skulle bli tung, men den är tyngre än jag någonsin hade kunnat tänka mig.
Hela ledigheten har jag spexat med Junior från morgon till kväll och jag kunde nästan se besvikelsen i hans ögon när jag knöt slipsen i morse. Han kände nog att det var slutspexat för denna gången.

Sekreteraren har varit i föräldrahemmet under hela ledigheten. Vi har varken mejlat eller pratat med varandra på en vecka. Mina farhågor om en mycket pratkåt sekreterare visade sig vara korrekt. Hur hon har kunnat samla på sig så mycket pratmaterial under en veckas vistelse hos sina föräldrar blir jag inte klok på, men hon har mundiarré utan dess like.
Hon envisades med att visa mig familjefoton och jag vet nu att hennes familj endast består av hundar och katter. Inte ett enda foto innehöll tvåfota djur.
Jag fick dessutom en flaska rödvin av henne, som var från hennes födelseort. Jag har svårt att bestämma mig för om den smakar hallon- eller slånbärssaft.
-"Is this really wine?", frågade jag henne med uppspärrade ögon.
-"Yeah, it's awful, isn't it", svarade hon och gnuggade händerna.
Jag vet inte hur jag ska tolka det, men allt är tillbaka i normal rutin igen, suck.

Nu ska jag bara gurgla halsen med Listerine och sedan är det dags att sparka igång maskineriet igen.
Önskar er alla ett förträffligt år och hoppas på många trevliga stunder i era bloggar.
Hej hopp!

Löpband eller cykel ?

Jag vet inte vilken idé som är sämst, men jag tror att jag lägger min röst på cykeln som drivs med löpband.

Christmas - Kentucky Fried Chicken

Vad är oddsen för att det ska börja snöa idag månntro?
En vit julafton kunde inte ha varit mer avlägsen med våra 17 grader i luften och träd som blommar.
Spelar dock ingen större roll, för vi firar inte jul något vidare allvarligt här ändå.
Frun håller just nu på att fixa ett mini-julbord i hemmet. Det blir bara vi tre i familjen denna gång.
Hemhjälpen tackade artigt men bestämt "nej", när hon förstod hur många olika sorters döda djur som skulle serveras. Hon är från en del av Asien där de uppskattar gräs och andra växter på sitt middagsbord.
Jag såg henne snegla på vår hyacint och julstjärna och fick tala om för henne att hålla tassarna borta.

I övrigt jobbar jag som vanligt här idag.
Det är som vilken annan dag som helst, fast restauranger och hotell är fullbokade av dejtande ungdomar som slår på extra just denna dag på året.
Här ser man julen som årets viktigaste dejt-dag och julen förknippas dessutom med jultårta, champagne och Kentucky Fried Chicken.
Det känns ganska avlägset när man är van vid den svenska julen som en familjehögtid.
Jultårta och champagne går ju an, men hur fan de lyckades slinka in KFC är för mig ett frågetecken. Bra marknadsföring förmodligen.

Jag jobbar veckan ut och har sedan semester.
Jag har precis färdigställt vår uppdaterade företagspresentation för nästa år.
Jag är säker på att den håller måttet, för jag använder orden corporate, solutions och trends minst 13 gånger per sida.

GOD JUL!

Tre ess - Sekreterare, stolthet och spenatsallad

Ni som har hängt med här ett tag vet redan att min sekreterare bröt upp med sin förre kille för en annan kille.
Det var en del strul i början, men hon och hennes ex är numera ganska goda vänner.
Med den nye killen har allt fortlöpt utan problem, tills hon för några dagar sedan meddelade att hon hade blivit dumpad.
Vi har känt varandra ganska länge, men jag har aldrig tidigare hört att hon har blivit dumpad av någon. Ingen kille med en normal hjärna skulle dumpa en tjej som henne.
Jag satte mig på hennes skrivbord och beklagade sorgen. Jag frågade henne varför hon hade blivit dumpad?
-"It's all your fault", svarade hon.
-"What?!"
Samtidigt ropade högste hönset på mig, så jag var tvungen att avsluta konversationen där.
-"Dinner tonight. Let's talk about it", sa jag innan jag var tvungen att springa ifatt chefen.
På chefens kontor hade jag svårt att koncentrera mig på vad han pratade om och mina tankar vandrade iväg med mina skuldkänslor.
Jag borde inte ha låtit henne resa så jäklans mycket. Det måste ha varit påfrestande för deras förhållande. All övertid dessutom. Många sena kvällar ihop med klienter har förmodligen inte gjort saken bättre heller. Jag satte henne dessutom på att sortera visitkort en gång.
-Shit, jag har verkligen sabbat det för henne, tänkte jag medan jag beställde bord på vårt vanliga italienska hak.

Jag var först på plats och satt och sög på en oliv när hon klev in på restaurangen.
Hon gav vår hus-Maitre'd en puss på kinden innan hon kom till bords.
Jag måste ha sett ganska moloken ut där jag satt och sög på min cocktailgaffel för hon sa, -"It's not as bad as you think, but thanks for buying dinner!"
Efter att vår Maitre'd själv hade smakat av vårt vin och fyllt våra glas så frågade jag, -"So, tell me how I managed to get you dumped?"
-"You pay me too much."
För andra gången samma dag utbrast jag, -"What?!"
Inhemska killar i Manictown har svårt att hantera en kvinna som tjänar bättre än de själva.
Det hade tydligen varit ett återkommande problem i deras förhållande och till slut pallade inte killen längre – han dumpade henne för att rädda sin egen stolthet.
-"I see a very simple solution to the problem", sa jag. "Do you want me to cut your salary?"
Hon tittade på mig och såg ut att överväga det någon tiondels sekund.
-"Nah... screw him!, sa hon. I've heard the lamb is good".
-"Heard? You had it two days ago", svarade jag.
-"I want consistency right now, so please give me a break okay".
-"Okay", svarade jag och kände mig väldigt mycket bättre till mods.

Våra förrätter levererades trots att jag är ganska säker på att vi fortfarande inte hade beställt.
-"So..., I guess we have to find you a company president next..., a guy around 70 or something", skojade jag med henne.
-"Don't stretch it", sa hon och hotade mig med en gaffel fullspetsad med spenatblad. "I'm just happy because I don't have to pay for dinner any longer."

Så, nu är hon alltså fri igen. Jag vet inte om jag tycker bättre om henne som singel eller när hon är i ett stadigt förhållande, men jag vet att att hon jobbar häcken av sig efter varje avslutat förhållande, så det gäller att ta tillvara på tillfället.
Ska se om jag hitta lite fler visitkort som behöver sorteras.

Mes!

Klienter som är på besök från Sverige brukar alltid ta med sig något som de tror att jag saknar i Manictown, -en mycket uppskattad gest.
Jag är god vän med många av mina svenska affärskontakter och vi umgås även privat.
Senast hade en av mina klienter med sig messmör. En klient som kallar sig för "god vän".
En god vän, som inte känner mig alls, för messmör är ta mig fan något av det vidrigaste som finns.
Av alla läckerheter som finns att välja på bland avsaknade svenska specerier, så väljer han messmör!
Vad är det för fel på Kalles Kaviar?
Han får inget julkort i år.
Och varför heter det messmör? Mesar är flygfän. Messmör, krabbsmör. Det får vidrigheten att låta som gåslever eller något.
Alternativt kan det vara ett smör framtaget speciellt för typer som Karl-Bertil Jonsson.

Fuskbygge

Hon kan fortfarande överraska mig. Frun alltså, -Mrs. Shadow.

Hon ringde mig på kontoret och frågade mig om jag visste hur man får tak och väggar att hållas samman på ett pepparkakshus.

-"Har du gjort ett pepparkakshus?", frågade jag henne upphetsat.
-"I'm in the process of making one", rättade hon mig.
Jag blev glad och uppspelt över min frus mer husliga sida, även om jag hade svårt att tänka mig henne i förkläde och grytvantar.
Jag förklarade hur man smälter socker till glasyr och även hur man gör kristyr, som också fungerar bra för att hålla samman delarna.
Hon hörde inte av sig igen på hela eftermiddagen, så jag förmodade att allt hade gått bra.
Strax innan jag skulle åka hem, så ringde jag för att kolla läget.
Jodå, hon hade fått ihop pepparkakshuset, men i slutändan blev det vanligt kontaktlim som användes.
Det spelar ingen roll, sa jag, vi ska ju ändå inte äta det dammiga huset efter julen. Jag var imponerad över hennes engagemang och bakkunskaper.
Min fru har förändrats totalt sedan vi fick Junior, jag ser många nya sidor i henne.
Glad i hågen begav jag mig hemåt.
I vardagsrummet stod ett pepparkakshus som var riktigt snyggt för att vara första försöket.
Jag berömde min fru och frågade henne om det hade varit svårt?
-"Easy as LEGO", svarade hon och visade mig en kartong...
-Go figure!

Mental ålder

Jag tror att alla människor finner sin perfekta mentala ålder och liksom stannar upp där, även om kroppen fortsätter att åldras. En slags känslomässig ålder där man slutar att utvecklas mentalt, eller något. Den åldern präglar sedan hela personligheten, oavsett hur gammal man blir. Hänger ni med?
Jag tror att det är just detta som gör att många äldre människor är väldigt unga i både själ och tanke, trots att kroppen är gammal.
Det är ju synd då att min mentala ålder valde att stanna vid fjorton.
Mentos och Diet Coke skapar faktiskt hiskeligt höga fontäner.

"Ekonomisk kris" är bara förnamnet

För övrigt så tycker jag att det är ganska häftigt (skrämmande) att Zimbabwes inflation ligger på 13,2 miljarder procent i månaden. -Japp, i månaden!
Tryckpressarna spottar ut nya valörer varje månad och den senaste valören är 500-miljonerssedeln. Den var värd ungefär 10 US$ för några dagar sedan, men idag får man nog inte ens ett Juicy Fruit för den. Minsta valören är 500-sedeln, vilken de flesta håller staplade på toaletten.
Jag är jäkligt glad för att jag inte jobbar med risk management i Zimbabwe.
Landets ekonomi är helt åt skogen, men jag fick i alla fall tillfälle att lära mig ett nytt ord när jag läste artikeln, - Quintillion.
Zimbabwes årliga inflation räknas nämligen hamna någonstans runt 516 quintillion procent.
Jag ska aldrig mer klaga på dålig ekonomi.


-En pilsner tack!

-Älskling, jag ska bara ut och köpa lite mjölk.

-Yes!, min veckopeng.

-Det är lugnt gubbar, jag tar notan.

Dagens rum och utsikt

Jaha, så var det då dags igen att lämna sin goa säng för en hotellsäng som är alldeles för hård.
Jag ser fram emot den dag man blir gammal nog för att uppskatta sängar hårda som marmorgolv.


Dagens rum...


...och dagens utsikt (en jäklans hamn)...

Ett "D" mer eller mindre...

Felstavad engelska kan ibland lysa upp min vardag här i Manictown.
Hur nära ska jag egentligen parkera min cykel?


Close(d)

Slicka, eller tvättsvamp

Sekreteraren knallar in på mitt kontor och haffar mig med ett frimärke på tungan.
-Disgusting!, säger hon och vänder på klacken.
-Erhh...shay again?

Jag har alltid slickat på mina frimärken, så vidare jag inte står på ett postkontor som har en sådan där blöt tvättsvamp på disken.
Detta tåldes att konfronteras, så jag sökte upp min sekreterare och frågade henne hur fan hon klistrade fast sina frimärken?
Jag skulle gladeligen ha en tvättsvamp på mitt skrivbord, så länge hon lovade att vattna den dagligen.
-Nej, tydligen är tvättsvamp också helt ute numera.
Hon öppnade sin skrivbordslåda och viftade med ett limstift framför ansiktet på mig.
Limstift?!
-"So, I guess I should use this for the..."
-"Yes, use it on the envelopes as well!"

Är det ingen som slickar på kuvert och frimärken längre?
Jag gillar ju smaken, även om jag blir lite torr i munnen efter ett C4-kuvert.

Strejker, flygplatsblockader och My Fair Lady

-Redan december?! Ja, det är tag sedan jag senast skrev här.
Tack för snälla kommentarer under tiden som jag försummade bloggen.
Nej, jag har inte officiellt slutat blogga, men jag har varit tvungen att prioritera andra saker i mitt liv, varav jobbet har varit den största biten.

Det börjar bli ordning och reda igen och jag kan äntligen pusta ut efter två hektiska månader.
Att världsekonomin slickar avgrunden är ju inget nytt, men utöver det så har jag brottats med politiska problem i Thailand, där en stor del av mitt jobb har anknytningar till, samt en vild strejk i samma land.

Jag var faktiskt en av de som "fastnade" i Thailand när demonstranterna tog kontroll över flygplatsen.
Jag befann mig i landet, men eftersom jag inte planerade att resa ut under just den perioden, så var jag ju inte riktigt strandsatt i den meningen.
Medan demonstranterna satt på golvet i vänthallen och åt nudlar och spelade backgammon, så medlade jag i en strejk på en av våra fabriker, långt ute i djungeln.
Hela flygplatsincidenten kändes väldigt avlägsen då jag, utanför en djungelbar, lyfte in en påtagligt berusad fabrikschef i min bil för att tvinga tillbaka honom till fabriken och prata vett med arbetarna. Det var nog ett misstag av mig, för det enda han åstadkom var skratt och handklappningar från den strejkande skaran. Han fick dem på gott humör i alla fall, innan han själv trillade av podiet.
Situationen var spänd och det såg inte ut att finnas någon lösning.
Jag blev inplockad som medlare utan att egentligen förstå vad det var som jag gav mig in på.
Arbetarnas krav var bättre villkor, bättre arbetssituation, bättre sociala förmåner, mer ledighet samt högre lön. Det lät som alltför höga krav för att vara enkelt, men det visade sig snart att deras fem krav kunde summeras i endast ett enda, - högre lön.
Ledningen sitter i USA och Europa och mina direktiv var att återställa lugn samt att inte vackla för arbetarnas krav.
Jag använder dock en mjukare approach än ledningen och försöker vara lyhörd och mer personlig gentemot våra anställda. Efter att ha hängt i djungelbarer och andra sunkhak till långt in på småtimmarna med några förmän, flera kvällar i rad, så kunde jag summera de fem kraven i 8 dollars lönelyft per månad. Det var allt de önskade.
När jag redovisade detta för ledningen, så blev de smått förvånade och godkände det med omedelbar verkan.
Nackdelen med en ledning som sitter långt ifrån ground zero och med en ägare som aldrig har satt sin fot i fabriken, är att de har noll koll på verkligheten.
De kunde ha avstyrt två veckors vild strejk genom att själva avstå från tre koppar kaffe i månaden från Starbucks. I stället har vi 300 missnöjda klienter och en förlorad vinst på ungefär 3 miljoner dollar.
Ledningen hade tidigare sagt blankt NEJ till 15% löneökning, men igen hade haft vett nog att ta reda på att det motsvarade ungefär 8 dollar.
I stället för att bli helt less på ledningen, så tänkte jag att de ska vara j-vligt glada för att de har mig, självgod som jag är.
Strejken avslutades med en stor grillfest utanför godsterminalen, där jag betalade hela kalaset för 250 anställda med familjer. Det gick på ungefär 3000 kronor.
Det säger ju en hel del om vad för slags finanser vi talar om...

Jag är nu tillbaka i Manictown igen och förbereder mig inför julen, genom att inte göra någonting alls. Junior låter inget julpynt stå orört, så vi gav upp och packade ned allt i lådor igen. Det enda vi har är lite blinkade dioder i gardinstången, det enda ställe som jag tror att han inte når upp till, men fan vet! Beslutet fattades när vi såg honom med en av adventsstakarnas glödlampor i munnen. Kan tillägga att adventsstaken stod på en fönsterbräda och var tänd.
I Manictown är för övrigt julkommersen i full gång. Det råder julstämning överallt och så vitt jag vet så har ingen julskyltning lyckats korsfästa jultomten i år heller.

När jag var i USA senast så sneglade jag på en systemkamera. Ja, jag vet, sådant händer bara när man har fått egna barn.
Kameran var av Canon-modell, en Canon Eos Rebel Xsi. Jag bestämde mig för att köpa en när jag var tillbaka i Manictown igen, eftersom den säkert skulle vara mycket billigare där.
I Manictown gick den dock inte att hitta. Affärsbiträdena hade inte ens hört talas om den modellen. Va fan?!
Efter idogt sökande på internet kunde jag konstatera att samma kameramodell hade ett helt annat namn här – Canon Eos Kiss x 2! "Kiss-kiss" heter alltså kameran. Kyss-kyss, -vilket oerhört fjantigt namn på en kamera som för övrigt är hur cool som helst. Vad är det för fel på "Rebel Xsi"? -Only in Manictown, säger jag! Allt ska vara så jäklans gulligt jämt.
En kamera med ett så fjantigt namn borde inte gå att säljas alls till den manliga befolkningen, men tydligen så ligger modellen på 1:a plats för alla systemkameror, så jag håller käften.
Kanske är det dock inget som jag borde förvånas över eftersom min favoritbil, Nissan 350Z, gick samma öde till mötes.
Här heter den Nissan Fairlady Z! En stor skam!
Jag köpte en BMW i stället, endast på grund av Nissans namnval, ...samt ett alldeles för litet bagageutrymme.


-Please join me for a spin in My Fairlady...

Back again, but not.

Sorry för lång tystnad.
Jag har inte gått och hängt mig på grund av finanskrisen. Tvärtom, så banar låg Euro och Dollar vägar för nya affärer.
Jag sysslar mestadels med investeringar utanför Manictowns gränser, samt import, och med gällande valutakurser gör vi lysande affärer.
Nej, min tystnad beror mer på att jag inte finner tid att läsa i era bloggar lika frekvent som tidigare. Uteblivet bloggläsande gör att jag inte heller finner inspiration att själv blogga. Bloggläsande och bloggskrivande är för mig en symbios, där båda faller om den ena faller.
När jag får tid att läsa upp mig på era bloggar kommer jag säkerligen att börja skriva igen.
Kan meddela att allting för övrigt är prima. Junior underhåller oss dagligen, jobbet flyter på som vanligt och livet i största allmänhet är toppen!
Jag kanske måste känna mig lite nedstämd och irriterad på saker ting för att hitta inspirationen igen. Just nu känns det överflödigt att blogga.
Önskar er alla en riktigt skön höst!

Bloggträff i Manictown och låg Euro

I veckan gavs det tillfälle att få träffa ännu en bloggerska som var på besök i Manictown.
Attans trevligt hade vi! Den planerade, lugna, middagen slutade först klockan 5 på morgonen, efter att vi hade lyckats avverka 4 olika ställen som serverade alkoholhaltiga drycker.
Förutom Karaoke, hårdrock och vin på höga höjder, så lyckades även en och annan bläckfisk slinka in i vårt program.
Jag har festat alldeles för lite på sistone, så det blev en rejäl urladdning. Det var jättetrevligt!
Synd bara att ett besök alltid betyder hemfärd igen. Jag ser fram emot nästa gång!

Euron har rasat drygt 20% på bara några veckor. Varje dag ser vi hur kurserna fortsätter att gå ner och det enda vi gör är att stå förlamade, med öppna munnar. Det som händer på världsmarknaden just nu är inget som vi har erfarenhet av. Vi vet inte hur vi ska tackla problemet.
Vi som mestadels importerar, borde bara se det positiva i en låg Euro, men det finns vissa gränser för hur lågt den kan sjunka utan att känna oro. Det är inte bra när det blir så här ostabilt.
Vi köper billigare, men samtidigt skapar en låg Euro turbulens på marknaden, vilket på lång sikt inte för något positivt med sig. Dessutom får jag min lön i Euro, inte skoj alls idag. Tänk er en lönesänkning på 20%!

Imorgon reser jag mot sydligare breddgrader igen. Jag ska ta med mig tre klienter för att studera fabriker i djupaste djungeln.
Satt och surfade på nätet för att söka efter hotell och såg med glädje att jag faktiskt kan bo på The Peninsula denna gång. Priset har hamnat precis inom de ramar som företaget har satt som översta gräns för övernattningspris.
Låg dollar och Euro har sina fördelar.

Ett av plejsen...

Gravurnor och tecknade filmer

Ett av de privata tunnelbanebolagen i Manictown öppnade nyligen en butik för att sälja av allt hittegods och kvarglömda saker som under åren ackumulerats från deras vagnar.
Jag tyckte att det lät intressant och tog mig en sväng dit för att se om där fanns något av värde.
Jag blev dock besviken på utbudet och misstänkte att endast en person från Bergen skulle uppskatta alla de miljontals paraplyer som prydde varuhyllorna.
Läsglasögon och mobiltelefoner upptog också en icke helt oansenlig del av butiken.
Bland de udda hittegodsen kunde man hitta löständer, datorer, och nyinköpta kläder.
Två gravurnor, med aska i, fanns också bland utbudet. Praktiskt, om man skulle ha råkat tappa bort sin egen mormor.

De senaste två veckorna har bjudit på löjligt mycket res och fläng.
Jag missar många av Juniors milstenar. Plötsligt sitter han upp och plötsligt kryper han. Jag missade tyvärr båda tillfällena.
Hoppas dock kunna bevittna när han tar sina första steg, någon gång i början av nästa år.

Jag springer runt i videobutiker och köper alla möjliga sorters DVD:er, men ingen av dem har lyckats fånga hans intresse.
Avverkade hittills är Teletubbies, Musse Pigg, Kalle Anka, Nalle Puh, Baby Einstein, Tulli, BabyTV, samt Bob the Builder. En DVD med SpongeBob ligger dessutom i mitt skrivbord.
Alla våra ansträngningar har varit förgäves för vi har nu kommit på att den DVD han gillar bäst är den som han själv medverkar i, med pappa bakom kameran.
Han skrattar hysteriskt åt sig själv i rutan och jag misstänker att han har lika sjuk humor som sin far.
Jag hoppar över alla tecknade filmer och ger honom i stället Monty Python och Fawlty Towers nästa vecka.

ASUS

Vet ni vad? Det blev en ASUS till slut. En vit sådan. Den är grymt batterisnål, men tangentbordet är i minsta laget.
Omm nmi tyccketr artt det är svåerlästr häsr, så vwet ni vafrfrör.

På sportavdelningen

Idag var jag på ett varuhus för att köpa lite presenter.
Sportavdelningen låg strategiskt placerad på 5 våningen. Jag hade inget ärende dit, men mina fötter drog iväg åt det hållet ändå.
The North Face hade en snygg butik i ena hörnet av planet och av nyfikenhet gick jag in för att titta. Jag kände nämligen igen deras logga från min ryggsäck som jag köpte i Thailand senast. Kontorsråtta som jag är, hade jag ingen aning om att detta faktiskt var ett välkänt märke. “The North Face”, vad är det för ett jävla namn?
Jag letade runt lite i butiken och jojomän, där hängde ryggsäcken på en krok, men prislappen var vänd åt fel håll så att inte priset gick att se.
Jag sträckte mig upp och vände på prislappen. Ungefär 200 dollar.
Jag ser några detaljer som skiljer i utseendet och blev alldeles chockad när jag insåg att den jag köpte i Thailand var en kopia.
Nej, i ärlighetens namn så anade jag från början att det stod till på det viset, eftersom jag bara betalade runt 40 kronor för ryggsäcken. Jag behövde omgående en stor väska för att bära varuprover i och killen som sålde den till mig stod bekvämt placerad med sitt gatustånd precis framför hotellets entré.
Japp, jag är en sådan där billig jävel, som blir skitglad för att ha slagit systemet genom att köpa en billig kopia. Jag skålar i billigt lantvin på tetrapak, och skriver under mina kreditkortskvitton med en MontBlanc-penna för 20 spänn, för jag förstår inte hur någon över huvud taget kommer på idén att göra kopior av The North Face – ett märke som redan är billigt och av inte alltför hög klass.
Att kopior av Louis Vuitton, Hermés, Gucci och Chanel existerar har jag en viss förståelse för, men en ryggsäck gjord i nylon?!
Här är den i alla fall (kopian). Jag känner skuldkänslor så att jag har svårt att sova nu.
-Snark... Zzzzz...

Värd att kopiera?

Datorproblem - Svårt val

Min gamla dator som jag använder på fältet är helt slut.
Den klarar inte av någonting längre.
Jag har formaterat hårddisken, kollat spyware, letat virus och slängt en massa skräp, men den vill ändå inte samarbeta med mig längre.
Den kändes jättesnabb i när jag köpte den för många år sedan och den kanske fortfarande är lika snabb, men den känns trög eftersom jag kanske jämför med mina andra datorer, som alla är top-notch.
Jag använde en Acer ett tag, stilig var den, men den la av efter att jag tappade den i golvet på flygplatsen i Bogota.
Mina krav för en dator på fältet är små, så jag vill inte köpa en dyr dator med alla finesser. Jag behöver bara använda den för att surfa, mejla, Skype samt blogga.
Den ska vara lätt och ha ett batteri som räcker länge.
Efter att ha kollat vad som finns, så står jag mellan två val.
Antingen en ASUS eee PC 901, eller en Acer Aspire One.

Är det någon som kan ge mig några råd innan jag adopterar en av dem?