Thursday, November 02, 2006

Med risk för att jag ångrar mig...

Startar ny blogg igen.
Förhoppningsvis har jag lärt mig av alla mina tidigare misstag.
Denna gång låter jag mig vara en skugga av mig själv. Jag tänker faktiskt inte ens tala om vilken stad jag bor i. Någonstans på samma klot som er, men inte Kiruna eller Lund. Hade dock gärna bott i Haparanda, bara för att det låter så koolt. Gnarp ligger inte heller långt efter.
Down the line, kanske någon från min förra läsarkrets kan klura ut min identitet och plats på klotet, men jag tänker inte vara givmild med detaljer och jag har inga ambitioner på att ligga etta på bloggtoppen.
Vad gick fel förra gången?
Tja, för mycket trafik var en av anledningarna. Med trafiken följer för många kommentarer och med för många kommentarer blir det jobbigt att svara. Låter det som ett skrytproblem?
- Kanske det ja. Eftersom jag pingade min blogg var jag ju själv ansvarig för den trafik jag drog till mig. Det var kul i början, men sedan blev det bara för mycket. Folk ville veta mer och vissa ville träffa mig när de var i krokarna (de få personer jag träffade var dock mycket trevliga).
Jag bjöd in till dialoger och jag tog del i dessa med sprakande energi. Det var kul.
Men till slut blev det för mycket. Bloggen hade förvandlats till något som jag inte önskade från början. När man har funnit sin bloggstil är det dessutom svårt att sadla om och bloggen hamnade i en spiral som obönhörligt ledde mot avgrunden och självbegravning. -Finito.
Nu är det som sagt dags för ett nytt försök. Med ord som jag inte tidigare använt. Med en ny attityd. Inte alls så trevlig och intressant som den tidigare. Detta blir mitt nya medium och när man är anonym, så kan man ta mig fan skriva om vad som helst. -Äntligen!
Med stor risk för att detta blir en kritisk gnällblogg om allt och inget, tar jag tillfället i akt att informera att jag bara svarar på kommentarer när jag själv känner för det. Stavfel tolereras i denna blogg och engelska kan förekomma, trots att många stör sig på det. Det skiter jag i, för svenska är inte alltid det bästa språket att uttrycka sig på.
Efter dryga 15 år utomlands är dessutom inte svenskan längre mitt vardagsspråk. Engelskan dominerar. Om jag kommer på mig själv att söka i mer är 30 sekuner efter ett svenskt ord, så slänger jag i stället in motsvarande engelska ord.
För er som hittat hit, räkna med intensivt skrivande, varvat med uppehåll.
Mitt humör kommer att forma bloggen. Ni kommer att se mina glada sidor, likaså mina mörka. Vissa av er kanske till och med kommer upptäcka att vi är på samma våglängd.
Med glimten i ögat och ett fånigt flin på mina läppar sparkar jag härmed igång bloggen!
Och till er som var besökare på min gamla blogg, - välkomna åter. Ni känner inte mig, men jag känner er.

3 comments:

Stefan said...

fan va cool att bara starta om sådär kallt...

"ni känner inte mig, men jag känner er..."

shit var clintan så kall någonsin?

Shadow said...

Det är faktiskt mycket uppfriskande att få starta om på nytt. Jag känner dig förresten...

Ms.Take said...

Oho minsann, nu skall jag ta och läsa den här bloggen från början - men om jag kommer att känna igen dig?

Nja, tvekar, men vi får väl se.

Tar mig också friheten att kommentera vart jag vill, i hur gamla inlägg som helst. Frihet, det är viktigt det!