Friday, April 13, 2007

"Play it again Sam" (Casablanca)

- “Of all the gin-joints, in all the towns, in all the world, she had to walk into mine.”

Om någon frågar mig om min favoritfilm, så kommer jag alltid att svara Casablanca.
Det finns hur många bra filmer som helst, men ingen som jag har sett så många gånger som Casablanca. De kunde verkligen göra filmer på den tiden (1942) alltså!
Jag undrar ibland vad jag själv hade gjort om jag befann mig i samma situation som Rick Blaine (Humphrey Bogart)?
Jag äger väldigt få filmer. Jag hyr i normala fall, men jag är stolt över att ha Casablanca i min ägo.

- Så, vad hade du själv gjort om du befann dig i Rick Blaines pjucks? Efter filmens slut så fantiserar jag alltid om ett alternativt slut. I min egen slutscen, efter flygplats-scenen, så går Rick och letar upp Sam, och med ett glas whisky i ena handen är det Rick Blaine som säger - “Play it again Sam”.

Anledningen till detta inlägg är dock varken Casablanca eller Terminator, utan tillfället jag gavs i helgen att få citera (muttra) min favoritreplik - “Of all the gin-joints, in all the towns, in all the world, she had to walk into mine.”
Vi var ett gäng som gick och tog drinkar After Work. Mitt i vår diskussion om den dyra Euron, så glider hon in i baren som en uppenbarelse. Jag ska inte försöka göra några utsvävande eller överdrivet romantiska liknelser, men en gammal reklamfilm för schampot Timotej gör sig påmind.
Senast vi sågs var för 10 år sedan och jag visste inte ens att vi befann oss i samma stad. I våra respektive karriärer har vi båda flyttat omkring en hel del, men där var hon som sagt, i “min” bar. Jag försökte göra mig så liten som möjligt, men hon får syn på mig ändå. Hon lyser upp och kommer med långa, snabba steg fram emot mig. Jag gör mig beredd för konfrontationen, men hon visar inga tecken på att stanna upp. I stället så fortsätter hon förbi mig in i baren där en väninna sitter och vinkar. – Fan, hon märkte mig inte ens. Jag är mig ganska lik (inbillar jag mig). Hur kan hon ha missat mig? Medvetet?, eller låg jag helt enkelt utanför hennes periferi?
I vilket fall som helst, så var skadan redan gjord. Hon rörde upp en massa bortglömda känslor. Jag placerade mig med ryggen mot henne, - det räcker att en av oss kommer att ha en smärre orkan blåsandes genom bröstet i några veckor framöver.
Plötsligt ser jag henne på väg ut genom dörren igen med sin väninna. Lika plötsligt som hon uppenbarade sig, är hon borta igen. Hade jag drömt det hela? Nix, hon var här och när jag frågade bartendern om henne, så kunde han informera att hon kommer in någon gång i månaden. Dags att byta bar.
I brist på piano, Sam och hyfsad whisky, så beställde jag en dubbel vodka - straight.
Jag ursäktade mig från pojkarna och satte mig i en taxi i riktning hemåt medan jag nynnade på en melodi – “You must remember this, a kiss is just a kiss, a sigh is just a sigh, the fundamental things apply, as time goes by...”

6 comments:

Miss Sophie said...

Inget med ditt inlägg att göra men har en fråga.

Vet du hur man får in sina inlägg i kategorier???? Du som har blogspot. :)

Shadow said...

Sophie – Tyvärr kan jag inte hjälpa dig. Jag använder mig själv inte av kategorier, så jag vet inte.

Sophie said...

ÄSCH! ;(

Nini said...

Sophie jag har samma problem =/

Shadow du var åtminstone inte med din fru... Jag sprang på en gammal flamma när jag va på centralbadet med C...
Det var mkt....spännande =/

Shadow said...

Nini > Hade jag sett i henne i bikini, så hade det varit helt kört...

Nini said...

*s*
Sicken tur att det var i en bar då ;)

Men visst är det lite märkligt att vissa människor har sån otrolig effekt på en?