Wednesday, April 04, 2007

Illusionen är över

Vem är det som knackar?
In sticker ett litet huvud, cirka 1 meter lägre än vad jag hade väntat mig. Där står en liten flicka i dörröppningen.
- "You're not my dad", säger hon.
- "Well, I sure don't hope so", tänkte jag.
Jag har hört mardrömshistorier om hur ex-flickvänner helt plötsligt dyker upp på ens jobb på detta viset och kräver stora pengar i underhåll för ett barn man inte visste om fanns. Min hjärna gick direkt på högvarv och jag höll på att bränna min motherboard, men jag kunde inte påminna mig om några oavslutade affärer.

Det visade sig att hon var där för att träffa sin far, högste chefen, men han satt i ett möte.
Hon såg redan ganska bekväm ut i min soffa och jag misstänkte att jag inte skulle få någonting gjort med henne i rummet, så jag föreslog i stället att vi skulle gå till Starbucks tills pappa var klar med mötet.
-"I don't go anywhere with strangers", fläker hon ur sig då.
-Va' fan!, "You came to me kiddo and I'm working for your father", förklarar jag.
Med hjälp från sekreteraren, och löfte om att bullar och varm choklad väntade, så lyckades jag till slut få henne att gå med på att gå till Starbucks.
När vi kommer ut på gatan, så vill hon hålla mig i handen. Jag är inte tillräckligt van för att hålla barn i handen, men lite tafatt så tog tag i hennes lilla hand. Vi traskade över vägen och gick in till Starbucks, vilket var det sista stället som jag borde ha gått till. -Katastrof!
Alla unga och söta kontorsdamer i hela kvarteret verkade vara samlade för att fika och mitt rykte som eftertraktad ungkarl är nu endast ett minne blott.
"She's so cute", "adorable" och "princess", var bara några av de ord som jag hörde.
Jag försökte förklara för hela tjejskaran att hon inte var min egen dotter, men då utbrister en av dem, - "She's really got your eyes!"
Jag sätter mig ned på huk, vänder lillflickan mot mig och ser henne djupt i ögonen och...
- Shit, hon har faktiskt mina ögon!


När vi kommer tillbaka till kontoret så sliter jag tag i min sekreterare och ber henne att se mig i ögonen. -"Har jag samma ögon som högsta hönset?", frågar jag.
-"Ja, det har du faktiskt", säger hon och ser konfunderad ut. "Vad hände egentligen på Starbucks?", frågar hon.
-"My days as a desired bachelor are over", svarar jag och faller med ryggen före ned i soffan.
Hon skakar på huvudet och säger, -"You've been married for 7 years! Sometimes you just don't make any sense..."

5 comments:

Nini said...

Hahahaha!
Jag förstår din sekreterare...

Mamselamsen said...

Haha.... underbart!

linda m said...

tror det är dax för en liten kotte eller två nu ;-D

Shadow said...

Linda > Vi jobbar på det!

danne said...

:-)