Monday, February 19, 2007

Vänner från olika kulturer

När man har bott utomlands ett tag så får man en ganska mångkulturell vänkrets.
Självklart är det bekvämast att bara umgås med svenskar, men det finns inte tillräckligt av oss i världen. Vi är helt enkelt för få och en snabb blick över vänkretsen avslöjar att svenskar är i minoritet.
Med anledning av en födelsedag träffades hela gänget för några veckor sedan. Det är inte så ofta vi träffas längre och det går allt längre tid mellan våra spontana utekvällar. I stället är det numera födelsedagar, bröllop eller uppbrott (flyttning) som gör att vi träffas.
Men det var som sagt dags att göra en kväll på stan igen och 15 personer från sammanlagt 7 nationer träffades.
Vi satte oss till bords och efter en gemensam skål så började individuella konversationer i stil med, –"So what have you been up to lately?"
Det är alltid mycket information som behöver uppdateras under dessa möten. Folk har gift sig och skilt sig. En del har fått barn, vissa är inte sams längre, vissa har varit sjuka och vissa har bytt arbeten.
Denna uppdatering tar ungefär 10 minuter och sedan blir det liv i luckan alltså.
Amerikanerna är mest extrema. De fungerar inte i grupper andra än med sina egna landsmän. Trots att det är sittning, så tar de sina tallrikar och går iväg till biljardbordet. Där kommer de att befinna sig resten av kvällen.
Engelsmännen och australiensarna är något bättre, men så fort de har ätit klart så går de iväg för att spela darts. "Ätit klart" avses i detta fall vara ungefär när förrätten är avklarad. De kommer tillbaka till bordet när huvudrätten serveras, men de bryr sig inte om att sätta sig igen, utan de står och äter enbart de väsentliga bitarna på tallriken – köttet. I hörnet, framför piltavlan, kommer de att befinna sig resten av kvällen.
Fransmännen är ganska lustiga. De pratar och pratar, fast att alla verkar ha slutat lyssna på dem för länge sedan. Efter att engelsmännen och australiensarna har avlägsnat sig från bordet, så är det också dessa fransmän som äter upp deras matrester i form av potatis, broccoli och garnering.
I gruppen finns också en ensam italienare. Han äter inte, eftersom han menar att det är alldeles för tidigt för att äta middag. Klockan är ju bara åtta. Han står i stället och pratar med ett par tjejer vid baren, som han tog kontakt med redan innan vi satte oss till bords.
Tyskarna går vidare på desserten, fortare än någon av oss andra. De verkar inte ha några problem med kombinationen öl och fruit-parfait och de talar i mun på varandra medan de spiller öl och mat på golvet. De blir successivt mer högljudda och de sjunger gärna med i låtarna som spelas, trots att de inte kan texterna.
Japanerna håller sig på sin kant. Jag går fram för att prata lite med dem, men ångrar mig när jag ser att de sitter och skissar något som ser ut att vara maskindelar, på en bordsservett. En av dem har till och med lagt upp en miniräknare på bordet.
Slutligen har vi oss svenskar. Vi är tre personer som är nära vänner och vi träffas ganska regelbundet. Vi är de enda som har lagt servetten i knät och vi är också de enda som har lyckats sitta stilla genom hela middagen. Förutom japanerna då, men de sitter vid ett annat bord nu, för deras servettritningar kräver allt större plats. Men vi svenskar är de enda som faktiskt besitter något som kan kallas för bordsskick. Servetterna använder vi exemplariskt och vi är de enda som har varvat vitt och rött vin beroende på maträtt. Vi använder inte med bara gaffeln när vi äter och vi håller kniven i rätt hand. Vi är de enda som beställer kaffe till efterrätten och vi verkar dessutom äta långsammast av alla i gruppen.
När vi som bäst sitter och avnjuter desserten, så kommer amerikanerna tillbaka till bordet och frågar om vi ska hänga med på nattklubb? De är redan på väg ut från restaurangen. Ett hopplöst gäng!
Någon timma senare när vi sitter och avnjuter vår andra kanna kaffe, med lite Cognac, så hörs bös från entren. Det är amerikanerna som är tillbaka med tre flickor i släp. De är svettiga efter att ha dansat och de sätter sig till bords och sveper alla skvättar som finns kvar i glasen, utan att bry sig om vad de dricker. De undrar om vi har lust att hänga med på en annan nattklubb, vilket vi avböjde. Lika plötsligt som de kom tillbaka, så är de på väg ut igen, men nu har de lämnat tre flickor efter sig och dessa flickor sitter nu och ser ut som levande frågetecken vid vårt bord. Ganska lägligt i och för sig, för vi svenskar kände oss redo för ett annat svenskt fenomen, -efterfest.
Vi hamnade till slut hemma hos polarn där det utlovades kamomillte och Digestives med ost. Flickorna tyckte nog att det var måttligt roligt att sitta där och knapra på havreflarn, men de stannade kvar när ishockeyspelet och brännvinet drogs fram.

För några dagar sedan, träffade jag en av amerikanerna för att äta lunch. Han berättade om hur de hade varit ute och slagit runt tills det blev ljust ute igen.
När han frågade om vart vi hade tagit vägen efter middagen, så svarade jag att vi gick hem och drack te.
-"Sounds like a whole lot of fun", kommenterade amerikanen lite syrligt, -"You Swedes don't know how to party!"
Han berättade vidare om hur de hade raggat upp tre söta flickor, men senare under kvällen tappat kontakten med flickorna.
-"Yeah, those girls followed us home to share some tea", svarade jag med ett leende och kunde se hur hans haka föll ned till golvet, –"don't underestimate the Swedish tea-party, dude".

Kan ju tilläggas att han numera kallar oss svenskar för hyenor. Vi jagar inte själva, utan tar det som blir över...

11 comments:

K E I said...

Detta var kul läsning!

The Pale Green Woman said...

Fniss! Ja det där känner man ju igen från studietiden, "gå hem och dricka te" kan betyda både det ena och andra ...

fröken K said...

jag önskar att jag var med vid det där bordet så jag också kunde se hur folk beter sig. jag antar att alla måste ha tyckt att ni var ganska tråkiga.
norrmän påminner om svenskar, men med mindre vördnad för andra folk. det går att skilja dem åt på en bjudning.
spänande läsning hörrö. :D

Fröken Bokmal said...

Vi verkar vara det mest civiliserade släktet...Saknade bara en gapig självgod dansk vid ditt bord...

londongirl said...

Mmm, te såklart! How nice! :)

*SaKi* said...

Men hur kul är det att sitta rätt upp och ner?
Kul läsning men det känns sorgligt samtidigt.

Maria said...

Gott bordskick är en gudagåva! Och det klart att man hookar upp på linen: - Ska du med hem på té...?
Så länge som tévattnet inte överstigit 80 grader naturligtvis...

Shadow said...

Kei > Välkommen!

Pale Green > Vi blev en ganska stor grupp, så i vårt fall betydde det bara “det ena” – te alltså.

Fröken K > Hehe, de är vana vid att alla har lite olika smaker på aktiviteter.

Fr. Bokmal > Vi har en dansk kock i staden, som är bög, han är rolig!

Londongirl > Standard!

Saki > Det var ju ändå en sittning på en restaurang och inte ett sportevenemang. Kan man inte sitta stilla och äta, så bor man åka hem till mamma för att uppfostras på nytt.
Nej, men vi är ett ganska glatt gäng, som kompletterar varandra ganska bra. Vi svenskar dricker nog mest av hela gänget, men vi har lärt oss att hålla igen på offentliga platser och i stället låsa in oss när vi går lös på Renat.

Maria > Som du vet så fuskar jag och brygger mitt te på kaffekokaren, men 80 grader låter rimligt...

danne said...

lyyyyysande! :-)

Maria said...

Jo, men jag har alltid eget té i handväskan - så man får det man vill ha!

Shadow said...

Maria > Jag har alltid soja i portföljen...