Sunday, February 25, 2007

Ser saker i nytt ljus...

Söndag, -ingenting i min kalender och dags att göra ett ryck i kragen och ta mig ur denna dystra sinnesstämning. Fullmånen spelar spratt med psyket, men det var nymåne för bara en vecka sedan, så jag tippar på att jag inte har något att skylla på mer än att det är allmänt lågvatten just nu.
Utan möjlighet att somna om, gjorde jag en nödplan för dagen framför mig. Jag slängde in min seglarsäck i baksätet och satte kurs mot havet. En överdrivet självgod DJ från amerikanska militärens närradio fick mig att skratta och jag kom fram till min båtplats i hamnen utan att ha bytt kanal en enda gång. Rekord, för att vara mig. Det är fortfarande vinter, så toppen fick sitta kvar på, men väl i hamnen öppnade jag taket på bilen och avnjöt frukost vid ratten, fortfarade med den självgode DJ:en i högtalarna. Han nämnde att det fortfarade råder ett kritiskt läge i Thailand och uppmanade amerikanska turister att inte åka dit. Jag är varken amerikan eller turist, så jag åker dit ändå på onsdag för att jobba.


Jag hade egentligen bara tänkt att dona lite med båten, men när går ner mot havet så ser jag att det redan ligger flera båtar i vattnet. Att segla i februari är inte vad jag normalt skulle ha gjort, men eftersom ändå alla prylarna var med, så tvekade jag inte någon längre stund. Upp med mast och segel och sedan leta rätt på kranföraren. Han ville ha 800 spänn för att lyfta i båten, och det fick han. Förstår inte varför jag la den på land från första början, det fryser ju aldrig till is här ändå. Nej, just det ja, jag skulle ju måla kölen var det tänkt... -Får ta det nästa vinter i stället. Seglarsäsongen verkar ju redan ha börjat och då kan ju inte båten ligga på land heller!
Efter 6 timmars segling kände jag hur mina tankar flöt ihop i en enad ström. Inga bifloder och inga stillvatten längre. Allt verkade falla på plats i det pussel som jag har kämpat med den sista tiden.
Känns löjligt att säga det så här, men faktum är att jag behöver nya mål i livet. Den senaste tidens förvirring har grundats i att jag har nått fram till de mål som jag hade ställt upp i ett tidigt stadie av mitt vuxna liv. Jag nådde målet för tidigt, det är det som har slagit min sinnesnärvaro ur spel på sistone. Nu är allt glasklart. Jag planerade inte att vara här förrän om tio år, så nu kan jag stanna upp och njuta, eller ställa upp nya mål. Mina nya mål är att vara frisk och ha roligt. Det är dags att plana ut tror jag. Ett tag i alla fall. Bara njuta och ge mig själv lite lördagsgodis. Nu ska jag vara nöjd med det jag har, ett tag framöver. I stället ska jag satsa på att göra nyttiga saker med min tid (den som jag har så lite utav...) och njuta för fulla muggar.
"...Så Shadow - det är ju här och nu som gäller”, -en ljuvlig uppenbarelse lämnade dessa ord till mig igår kväll och hon har så rätt, så rätt. –Precis, det är dags att vara nöjd med det man har, leva till 100% och skita i att måla kölen.
Jag har världen som arbetsplats, och vad mer man kan begära av livet? I världen ingår även Sverige, så jag har allt vunnet och inget förlorat.
Nu ska jag steka pannkakor och dricka Dom Pérignon. Det har blivit en tradition för mig, första seglardagen varje år.
Godtas pannkakor som middag förresten...? Godtas kombinationen av pannkakor och Dom Pérignon...? Det berör mig inte ett dugg, och hade ni vetat vad jag hade med mig i båten som färdkost, så hade ni alla skakat på huvudet...

8 comments:

Lo said...

Bra! en liten stunds miljöombyte brukar göra susen för att se saker ur ett nytt perspektiv! :) hang loose mister!

londongirl said...

Insiktsfullt....låter så skönt att du kom ut på havet. Jag tycker inte om när båten är upptagen på land. Men det blev is här så....längtar till att få lägga i den igen.

Hm...pannkakor...ok. I see! :)

Sanna said...

I know you! ^o^

Jag trodde du gått under jorden helt och hållet, jag har letat efter dig. Googlat och hittat kommentarer i andras bloggar om vart du har tagit vägen. Ingen som visste.

Dumt av mig att sluta kolla mina kommentarer när jag slutade blogga förra gången. Jag fick liksom lite ångest varje gång jag klickade in på min blogg, eftersom jag struntade i den mest.

Nu när jag skrivit denna långa kommentaren hopppas jag innerligt att du faktiskt är den jag tror att du är, annars blir det lite pinsamt. Om du inte är den jag tror att du är så funkar du ändå.. Det är lite psychovarning över denna kommentaren i vilket fall som helst Men det bjuder jag på, och som sagt..

I know you! (?)

Shadow said...

Lo > “Hangin’ loose” och “hanging in there”, båda två gör jag...

Londongirl > Är du också en sneseglare?

Sanna > Du har kommit rätt. Ville ju inte göra det lätt för dig...

Å said...

Låter underbart. Men för en vansinningt åksjuk kvinna som jag, är segling inte att tänka på tyvärr. Räcker att jag sätter mig på en gunga eller färja för att jag ska bli grön i ansiktet...

Maria said...

Pannkakor godtages som middag - endast i sällskap av Dom Pérignon! ...och sylt... och grädde!

londongirl said...

Ärligt talat så tycker jag att det låter gott....pannkakor och Dom Pérignon. Kan det egentligen bli fel?

Men jag är så hopplöst nyfiken....vad var det du hade med dig som färdkost i båten???


Tror du är bra på pannkakor.

Cliff Hanger said...

Vad var det för färdkost då???