Thursday, May 31, 2007

Min sekreterare

Min bil står fortfarande kvar på flygplatsen.
Jag har en inrikesresa som jag måste planera inför. Min almanacka är helt fylld med klientmöten och middagar innan resan och jag finner ingen chans till att hämta upp bilen.
Jag skickade därför ett e-mail till min sekreterare och bad henne hämta upp bilen åt mig. Jag vet sedan tidigare att hon är en duktig och varsam förare och jag känner inte någon oro över att lämna Bettan i hennes ansvar. Hon har tidigare hämtat upp min bil otaliga gånger, på olika ställen, av olika anledningar.
Jag kommer tillbaka från ett möte och ser ett negativt svar från henne på min skärm. Hon kan inte hämta upp min bil, skriver hon.
Jag förklarar för henne att hon kan åka och hämta den under arbetstid, så det borde inte vara några problem, så vida hon inte har tagit hela veckan ledigt.
En stund senare får jag samma nekande svar tillbaka.
Jag undrar självklart varför hon är så obstinat och ber om att få en förklaring. Det är inte likt henne.
En stund senare ringer hon mig och ber om att få komma upp på mitt kontor (vi sitter på olika plan). -Visst, inga problem.
Hon kommer moloket in på mitt kontor, med fötterna släpandes efter sig, och med blicken i golvet. Hon ser inte alls glad ut. Jag gör mig beredd på det värsta även om jag inte kan erinra mig om att jag har behandlat henne orättvist. Vi har alltid funkat jättebra ihop och jobbar som ett effektivt team tillsammans.
Hon sätter sig i stolen framför mig och ser alldeles gråtfärdig ut. Hon har ett kuvert i handen.
-So..., shoot!, säger jag till henne.
Sakta förklarar hon varför hon inte kan hämta min bil. Hon börjar gråta. Hennes mascara rinner. Det är en lång historia och jag känner hur mina mungipor dras mot örsnibbarna allt eftersom hon berättar. Det rinner ur hennes näsa och hon ser alldeles bedrövlig ut. När hon är klar, så räcker jag henne en Kleenex-box. Hon snyter sig, torkar ögonen, och smetar ut mascaran ännu mer.
För att göra en lång historia kort – hon hade blivit av med sitt körkort efter att ha tänjt lite för mycket på lagens gränser.
“-And the envelope in your hand, is that your resignation?”, frågade jag henne.
Det visade sig att så var fallet. Jag läste igenom hennes avskedsansökan och rev det sedan i bitar.
Ett av kraven för att bli anställd som sekreterare var tydligen att vara "innehavare av ett giltigt körkort", vilket hon inte längre var. Därav hennes avskedsansökan.
Jag kommer inte ens ihåg att jag hade skrivit ett sådant krav, men det gjorde hon. Bra minne har hon minsann, flickan!
-"Not to worry", sa jag till henne, "we'll just increase the taxi-budget instead".
Med ett mycket lättare hjärta tog hon sig samman igen. Hon reste sig och tackade mig med ett leende. –"No words needed", sa jag till henne.
-“Anything else I can do for you?”, frågade hon.
-Yes, please go fix your face before you go back to the chicken-farm, or people will get wrong ideas about us.
Strax bredvid mitt kontor ligger damtoaletten och jag säger till henne att hon kan gå in där och fixa till sig.
30 sekunder senare hör jag ett “-Oh, my god!” från damtoaletten. Hon måste ha hittat spegeln.
På vägen tillbaks till sin cubicle sticker hon in huvudet igen och säger, “-You know, I once told you that you will never see me without make-up, but that was actually much worse”.
Hehe, hennes humör är tillbaka igen och nu åker jag till flygplatsen för att hämta upp min bil. Räknar kallt med att vara tillbaka inom tre timmar, utan att bli av med körkortet. -Fat chance!

9 comments:

Sara said...

Vilken dramatisk sekreterare du har! Eller så kanske hon bara har dåliga erfarenheter av hårda chefer sen tidigare...

linda m said...

Vilken chef!!

Ms.Take said...

Underbart!
*skrattar fortfarande*
Jag tycker hon verkar ha bra humor, din tös =)

Å said...

Stackars flicka... Vilken ångest hon måste ha haft.

Anna said...

det finns chefer man vill ha! vilken branch? behövs det fysiker/ingenjörer? ;-)

Shadow said...

Linda > En sådan chef skulle jag också vilja ha!

Ms. Take > Ja, hon är både rolig och effektiv.

Å > Jätteångest. Lite av kulturen här.

Anna > Real estate and construction, så visst behöver vi ingenjörer.

Sivan said...

hahahah, jisses. bra tjej dock. jag fnissade nästan mest åt att min Kleenexfundering verkar vara sann. det finns alltså alltid minst en sån inne på varje kontor i det landet där dom pratar utan åäö?

anna said...

men vad bra, då återkommer jag när jag har min examen :-)

Snygg, men lite bakom said...

Ibland är man glad över att bo i Sverige.. stackars kvinna att vara rädd för att förlora jobbet för en privat miss med körkortet..