Tuesday, May 15, 2007

Måndag på kontoret

Knallar in runt 9:30, stämplar i flexen och låter kortet sitta kvar.
Scannar ett underskrivet dokument med inställning 600 dpi, i full color. Det tar runt en halvtimme att ladda ned till datorn – 110 MB. När det väl är nedladdat till datorn, hänger sig alla andra program när dokumentet ska sparas och konverteras till PDF. Tar runt en halvtimma att få ordning på skiten eftersom datorn envisas med en full system scan vid omstart.
Upptäcker att det räcker med en helg för att ett fint lager med mögel ska lägga sig på det kvarglömda kaffet i favoritmuggen.

Lunch, äntligen lunch! Upptäcker för sent att jag inte har några kontanter i plånboken. Inga lunchställen tar kort. Står i måndagskö vid en av bankomaterna i 20 minuter.
Lyckas äntligen få loss lite kontanter, knallar iväg till lunchstället och de har sålt slut på "dagens rätt". Rycker uppgivet på axlarna och går i stället till McDonald's. Får jätte-ångest eftersom jag var duktig och tränade igår. Slänger hälften och går tillbaka till kontoret hungrig. Lunchrasten tog slut för 10 minuter sedan.

Laddar upp inför eftermiddagens möte genom att köpa mig en Diet Coke ur en av automaterna. Sitter halva mötet och funderar på hur dessa maskiner kan förbättras, så att burken landar mjukt, eftersom just min burk valde att göra en fontän över alla mina dokument.
Chefen frågar om jag verkligen tuggar tuggummi under mötet? Jag bekräftar att så är fallet, och gör ingen ansträngning till att spotta ut det, men undviker att blåsa bubblor...
Efter mötet, börjar det riktiga mötet. Blir aldrig klok på det här.
I pausen mellan mötena går jag för att köpa en ny Diet Coke, men hejdar mig precis innan jag trycker på knappen och köper en vanlig juice i stället.
Sätter mig tillrätta vid konferensbordet, skakar juicen, öppnar den och får halva innehållet över mig. Råkade köpa kolsyrad juice. Måste lära mig läsa någon gång...
Släpar mig ut ur konferensrummet på alla fyra någon gång vid 5-tiden. Har 30 lappar på skrivbordet med telefonmeddelanden, som alla kräver att jag ringer tillbaka. Är klar vid 17:45. Sekreteraren kommer in och tackar för blomman.
-Vilken blomma?
-Födelsedagsblomman!
Skit, glömde bort att hon fyllde år och att jag hade beställt en blomma och dessutom lovat att hela gänget ska gå ut ikväll. Jag skulle visst beställa bord också, ...har jag ett svagt minne av...
Ringer upp ställe 1: -Inga lediga bord.
Ringer upp ställe 2: -Inga lediga bord.
Ringer upp ställe 3: -Inga lediga bord.
Är nästan på väg att ropa efter sekreteraren och be henne fixa bord, men erinrar mig om anledningen till varför jag försöker beställa bord och hejdar mig i sista sekund.
Lyckas till slut få en reservation på en lyxig kinarestaurang, långt över min kalkylerade budget. -What the heck! De är så fina att så att de inte ens tar kreditkort, informerar de mig.
Ut igen till bankomaten. Plockar ut maxbelopp tre gånger för att få ihop summan som behövs. Kön har växt bakom mig och folk ser irriterade ut. Jag morrar åt dem och knallar tillbaka till kontoret.
Hela gänget står i foajen och väntar och undrar vart vi ska någonstans. Bra fråga!
Ringer upp restaurangen igen och ber om en karta. De är redan mycket upptagna, men lovar att skicka en karta via fax. Väntar i en kvart. Ingen karta anländer. Ringer igen och får adressen i stället.
Beställer 5 taxi och jag tar täten i första bilen. Chauffören hittar inte. Vi kommer fram 40 minuter för sent. Jag talar om att vi är gänget på 20 personer och ber om ursäkt för att vi är sena. Killen i dörren ser lite konfunderad ut, men säger att det inte är några problem alls.
Vi har trevligt tillsammans och njuter av god mat och dryck. Kvällen startade lite sent och plötsligt är klockan efter midnatt. Tåg och bussar har slutat gå.
Jag lovar att betala för allas taxikvitton. Vissa åker hem, men flertalet har redan planer på att fortsätta med nattbowling och sedan åka direkt till kontoret följande morgon.
Mindre taxipengar att betala ut, jag är nöjd och tackar för mig. Jag tar en taxi hem.

Kommer in på kontoret i morse och möter gänget. Alla ser pigga och krya ut. Vissa stinker alkohol, men för övrigt ser de fräsha ut. På skrivbordet ligger ett fax med en karta från restaurangen och ytterligare ett fax där de undrar varför vi INTE kom igår? Dubbelkollar i plånboken och hittar kvittot. Upptäcker att vi har gått på fel restaurang. Loggorna är nästan indentiska och restaurangerna ligger bara 100 meter från varandra.
Jag skäms, men krafsar ändå dit ett meddelande på faxet och skickar tillbaka det –"Faxa en bättre karta nästa gång, suckers"!

9 comments:

linda m said...

..och grattis till dig med. Du fyller ju år nu också. kram

SixesAndSevens said...

Nånsin sett Tv-serien "The Office"..? Om inte, gör det. ;)

Shadow said...

Linda > Tack!

6&7 > Tittar aldrig på serier, förutom Fawlty Towers, när den gick...

Å said...

Shadow: Grattis ja! Vad fick du av frugan till sist?

Lo said...

men vilken hemsk dag, stackare! :) Grattis i efterskott!

David said...

Hm... mycket trubbel och snubbel! Vissa dagar ansamlas problemen till problemhärdar. Men du verkar ju inte alltför bitter, utan tar det med humor, det är bra!

Ms.Take said...

Ahahahahahahaha.

Min sekreterare kom just in och undrade vad det var som var så roligt, eftersom jag suttit och skratt6at rakt ut flera gånger.

Ummm.... ett roligt affärsmejl var det ja. Ja, det var det. Inte skulle jag läsa din blogg på arbetstid...

*rodnar och smiter skamset iväg*

El_Pedro said...

ojojoj, silken dag.

Inte mycket som gick din väg där inte.
men middagen blev lyckad och det var väl tur det :)

den andra restaurangen kan du ju ignorera i framtiden bara ;)

Shadow said...

Å > Det blev en helg på ett spa, med massage och hälsokost. Hon har ordnat med ett helt program för mig. Kommer att vara som en ny människa efter den helgen. Planerar slutet av maj.

Lo > Tack!

David > En klackspark och ett glas vin brukar lösa det mesta.

Ms. Take > Det är inte mer än rätt, för även jag läser din blogg under arbetstid...

El Pedro > Jepp, jag tror jag ska hålla mig ifrån den andra restaurangen. Men eftersom deras karta är så kass, så kommer jag nog aldrig att hitta dit ändå.