Tuesday, June 19, 2007

Toaletter och Dry Martini

Jag är nyss hemkommen från resa till ett asiatiskt land där toalettbåsen på flygplatsen var löjligt trånga.
Jag skulle byta om och sökte mig till herrtoaletten.
Jag hade min resväska på hjul och en attachéväskliknande portfölj som bagage. Mitt ombyte låg i den stora väskan på hjul.
När jag kommer in på herrtoaletten så ser jag hur löjligt små toalettbåsen är, men jag har inte tid att leta efter något annat, så jag bestämmer mig för att byta om där ändå.
Då möter jag det största hindret. Idioterna har hängt dörrarna så att de svänger inåt.
Jag rullar in väskan först och lirkar sedan in mig själv in i båset. Med både mig och en stor väska i båset kunde jag knappt stänga dörren efter mig, men med "brute force" löser sig det mesta.

Att öppna väskan i det trånga utrymmet och sedan hitta en ren skjorta, var en hel vetenskap. Jag tror att jag slog hål på alla fysiska lagar om rymd och storlek.
Jag var sedan tvungen att stå på toaletten när jag bytte om.
När jag är ombytt och klar, så ska jag försöka komma ut igen, men hur jag än vrider och vänder på väskdjäveln, så går det inte att öppna dörren. Jag lyckas få upp en liten springa bara, men väskan är hela tiden i vägen. Toalettpappers-hållaren är dessutom i vägen i precis alla vinklar. Hur fan lyckades jag komma in?
Folk som går förbi utanför frågar om jag behöver hjälp, men jag avböjer. Detta har blivit en personlig vendetta mellan mig och dörrfan!
Men till slut måste jag ändå erkänna mig besegrad. Jag kan fan inte komma ut!
En vänlig själ utanför hämtar vaktmästaren och tillsammans med några andra snubbar, så lyfter de av dörren från gångjärnen.
En halvtimma har gått.
Efter kampen med dörren är jag alldeles genomsvettig igen. Jag har egentligen inte tid, men frågar var businessloungen ligger och knallar dit med bestämda steg, fly förbannad, irriterad och stressad. Jag måste byta om igen.
I en riktig hytt, i loungen, slänger jag upp min väska och rotar igenom den. Självklart visar det sig att det var den sista rena skjortan. Jag byter tillbaka till den tidigare skjortan, för den är åtminstone torr.
Springer sedan iväg till den väntande bilen, där någons sekreterare sitter i baksätet och väntar på mig. En riktig skönhet, i diskret kostym som skriker både sex och intelligens. -Ha! Ibland kan oturen vända i ett endaste ögonblick, tänkte jag medan jag satte mig tillrätta i bilen.
Medan bilen svänger ut i trafiken, så ursäktar jag mig för att hon har fått vänta. Vi pratar lite om väder och sedan frågar hon, -"Have you had lunch yet, Mr. Costa?"
...Eh.... -Japp, senast jag kollade så hette jag "Mr. Shadow", så det var bara att svänga tillbaka till flygplatsen igen. Vi skrattar och utbyter visitkort ändå.

Hittar till slut min chaufför och klient, en äldre herre med mage som hängde över byxlinningen.

Jag har blivit inlåst, varit stressad och sprungit. Jag är svettig och sitter i en två dagar gammal skjorta tillsammans med en fet gammal asiat. Var är skönheten och var är min lunch?

-Nej, dagar som börjar med otur, slutar också med otur. Trodde jag...
När jag kommer tillbaka till mitt hotellrum runt klockan 23, så ringer telefonen.
-"Mr. Costa, or Mr. Shadow?, this is Skönheten. I'm in your hotel bar-lounge. Would you care to join me?"
Jag har just slagit hål på ytterligare en lag -Otur, behöver inte sluta med otur!
-"Yes, thank you. I'll be right up. I'm just gonna change my shirt first. See you very soon!", svarar jag.
I samma sekund som jag lägger på luren uppmärksammar jag faktumet att jag faktiskt inte har några rena skjortor.
Jag hittar en hyfsat snygg vit T-shirt. I kostym och T-shirt, känner jag mig ungefär lika moderiktig som Don Johnson i Miami Vice. Jag känner mig som en riktig fjant!
Jag tar hissen upp till toppvåningen där loungen ligger. Jag ser på avstånd hur hon sitter vid bardisken och samtalar med en äldre herre.
Lite diskret beställer jag två Dry Martini. Med ett glas i varje hand glider jag sedan upp till henne, harklar mig och säger, "Sorry if I kept you waiting".
Hon vänder sig om, skiner upp som en sol och svarar,
-"Oh, Mr. Shadow, not at all, please let me introduce you to my husband"...
Va-fa-an!!!
-"Well, how nice!", svarar jag, "I got you some drinks. Hope you both like Dry Martinis."

(It wasn't meant to be...)

9 comments:

Just Me said...

Aj aj aj...vissa dagar är det nog inte ens meningen att man ska gå upp ur sängen =)...och frun mår?...

Shadow said...

Hon mår alldeles utmärkt, tack!

Å said...

Hahaha. Låter som en Å-dag...

Nini said...

Moahahahahahaaa trodde du verkligen på att dagen skulle sluta på nåt annat sätt än detta??

Shadow said...

Jag är verkligen blåögd.
Men hon fördes oss samman (mannen och mig) för att vi var i liknande branscher. Kan bli intressant i framtiden.

Ms.Take said...

Heheheheh, lysande. Men jag tycker nog hon kanske hade kunnat vara lite, lite tydligare. Det där var rätt lätt att missförstå =)

Shadow said...

Ms. Take > Hon tyckte dessutom att hon gjorde mig en jätte-tjänst, genom att introducera sin make. I själva verket är företaget jag jobbar för många gånger större en hans, så jag klassar honom som en “gold digger”. We’re not playing in the same league Dude!

EGO said...

men, vad var du ute efter då? Mr. Shadow! ;-)
Lounge-hångel? *lol*

Shadow said...

Jag var inte ute efter något speciellt, men only a fool turns down a drink with a beautiful woman.