Monday, July 02, 2007

"Båtar" utan roder

Det har varit en ganska intressant helg, med nya erfarenheter och nya tabbar.

Jag kan surfa. Jag har surfat en hel del på Hawaii, i Asien och i Australien. Det tar ett tag tills man lär sig hitta den rätta vågen att surfa på, men har man väl fått häng på det, så utvecklas man ganska snabbt.
Jag kan dessutom segla. Jag har seglat på många hav och känner mig inte helt obekant i en båt.
Så nu när vi har fastställt mina talanger på båt och bräda, så är det ju ganska lätt att dra vindsurfing över samma kam. Eller hur?

Det gjorde jag i alla fall. Tänkte att eftersom jag både kan segla och vågsurfa, så borde jag även kunna vindsurfa, men ack vad fel jag hade. Fan, vindsurfing är ju skitsvårt! Och varför finns det inget roder på brädan?
Att åka rakt fram var inga större problem, men varje gång jag skulle vända, så var jag tvungen att hoppa i plurret och snurra brädan för hand. Vinden tog mig längre och längre ut och till slut var stranden bara en linje i horisonten nästan. Även om jag siktade brädan mot land, så kom jag bara längre och längre ut.
Till slut var jag tvungen att ge upp. Jag satt nog där ute i en halvtimme och funderade på hur jag skulle ta mig iland igen. Ingen av mina vänner verkade ha märkt att jag hade blåst halvvägs ut till Amerika.
Vågorna var höga och vinden hård. Ingen undsättning kom.

Höga vågor...?!
Sagt och gjort, – jag dumpade seglet, drog upp centerbordet och stoppade det innanför våtdräkten. Min vattenflaska band jag fast i masten för att kunna hitta seglet senare. Jag la mig ned på brädan och började paddla. Jag fick upp farten och när jag kände “lyftet” bak på brädan, så ställde jag mig upp.
En vindsurfingbräda funkar nästan precis likadant som en longboard! Den la sig perfekt på vågen, lagom fart och stadig som attan! Tappade vågen halvvägs in till land, men hittade strax en ännu bättre våg. Efter 10 minuter stod jag på playan igen, ett segel fattigare, fast med en skara skrattande vänner som berömde mig för min långdistanssurfning på vågorna.

Lånade en vattenscooter och drog till havs. Det tog mig och en kompis en halvtimma att hitta seglet och ytterligare en halvtimma att få det iland.
Efter lunchen så var det jag som undervisade vännerna i wave-surfing, på vindsurfingbräda. Alla seglen låg på land resten av dagen och jag konstaterade att farkoster med segel, fast utan roder, inte är något för mig. De är ju bara halvfärdiga!
Ger mig fan på att vindsurfingbrädan är en design som lämnade ritbordet lite för tidigt.

9 comments:

Nini said...

*asg*

Priceless!

Å said...

Hahaha, stjärna för en dag, kan riktigt se framför mig hur du njöt (för det kunde ju blivit helt motsatt resultat).

Maria, Barcelona said...

Ride on.

Ms.Take said...

Åh fy F-N vad cool! Violka fullständigt maxade coolpoäng du tog hem där, Skuggan =) Och gav kompisarna något att snacka om, månntro.

Shadow said...

All of you > Ja, det kommer nog talas om det ganska länge i vänkretsen. Hur Shadow plötsligt var borta och sedan kom surfande på en stor våg...

Sara said...

Det där kommer bli en vandringssägen. Men du kommer ha varit till havs i flera veckor och ha massa sjögräs i skägget när du hör den berättas för dig om några år :D

londongirl said...

Ha, ha, det där var bra gjort! Ska visa min man det här...Glömmer aldrig när han skulle vindsurfa första gången....Jag fick ta ut båten och hämta honom på en helt annan ö. ;-)

Johan said...

Alla sätt är bra, utom de dåliga...

Men brädan styr man genom att höja eller sänka bommen i bakkant...

Och är det frånlandsvind får man vackert kryssa för att komma iland :-)

Blev lite sugen på att ta upp vindsurfing igen...

Shadow said...

Sara > Ja, man vet ju aldrig...

Londongirl > Tack, men jag vet inte hur jag hade gjort om jag hade bott i ett land där havet inte har några vågor. Som Sverige till exempel...

Johan > Styra med bommen? Där ser man.