Monday, July 23, 2007

James

Är tillbaka i verkligheten igen.
Kontoret är tyst och en smula dystert.
Det vita ljuset från lysrören får skuggorna att fly. Allt ser platt ut, endimensionellt. En stark kontrast till utsikten från stranden framför hotellbaren, som jag delade med min nyfunna, fyrfota vän.
Dagarna gick så fort, så fort. Det brukar vara svårt att få tiden att gå när man är sysslolös, men inte när man befinner sig på en söderhavsö. Att titta på vågor och palmblad som svajar i vinden kanske är sysselsättning nog för att få tiden att flyga iväg.

Min sista kväll gick jag som vanligt ned till hotellets strandbar. Den söta bartendern hälsade på mig som om vi hade känt varandra för evigt. -"My last evening", säger jag och sätter mig på min vanliga stol.
-"I'll miss you", svarar hon.
-"Bet you say that to all your guests, don't you?", frågar jag.
-"Yes... But in your case, I mean it".
-"Really? And why is that?"
-"You tip better than anyone!"

Det sitter några nyanlända gäster i strandbaren. Några par dessutom, varav ett av dem ser ut att vara på smekmånad. Den nyblivna frun är alltför hårt sminkad för vad som kan anses vara i balans med strandbaren vi sitter på. Hon frågar sin man vad han önskar beställa för någonting? A few years down the line, så behöver hon inte fråga längre. Hon vet.

Efter några drinkar, så tar jag hundkopplet som hänger på en krok i baren, och visslar på James. –"Come on boy, let's take a walk!"
Tillsammans knallar vi iväg utefter stranden. Hunden har gått samma promenad alltför många gånger och hittar inget intressant att lukta på längre. I stället verkar han dela min passion för den klara stjärnhimlen. Ljumma vindpustar smeker mitt ansikte och får palmbladen att rassla ovanför oss. Jag suckar av välbefinnande! Strandbaren kastar ett gult ljus över en liten del av stranden. Resten ligger i mörker. Vi befinner oss i mörker. Vi och stjärnorna och en enstaka krabba som har klättrat upp i någon palm.
Efter en kvarts promenad vänder jag med hunden och börjar gå tillbaka igen. Halvvägs tillbaka släpper jag lös hunden. I samma sekund som jag krokar av honom, så sprintar han iväg mot barens ljus och lämnar mig kvar på stranden. "So much for friendship", suckar jag.

Jag hänger upp kopplet på kroken igen och frågar bartendern vart James tog vägen?
-"I think she senses that you are leaving tomorrow... "

-"On the house", säger hon och häller upp ett glas med scotch&soda åt mig.
Jag frågar henne om varför hon säger "henne" om sin hund när han faktiskt heter James?
-"Long story...", säger hon och drar efter andan. "But I promise to tell you if you come back again".
-"I promise!", säger jag och höjer mitt glas. "I'm going to miss him".
-"Her", rättar hon mig.
-Whatever.

8 comments:

Maria, Barcelona said...

Som i en film...

Nini said...

Åk tillbaks, åk tillbaks NU!
Du vet ju att jag inte kan sova om jag inte vet slutet på såna här berättelser!!

:|

Shadow said...

Maria > Ger mig f-n på att det är en transexual dog.

Nini > Se ovan.

Petra said...

Jag måste bara få tacka för att jag får ta del av ditt skrivande! Du har raskt seglat upp i toppen på min bevakningslista och det är med förtjusning jag läser dina inlägg. Du har en förmåga att skriva LEVANDE, så att man nästan tycker sig se det du skriver som på film. Det är en gåva!

Shadow said...

Nämen, tack Petra!

Nini said...

Hmmm en transsexuell hund låter högst osannolikt. Jag tror inte på det. Åk tillbaks!

Shadow said...

Jag har lovat att åka tillbaka, men det blir nog inte förrän senare i höst. När det förhoppningsvis blåser lite mer... Lovar att redogöra efter den resan!

Nini said...

Bra!