Thursday, July 05, 2007

R.I.P. - Drunkningsolycka

Jag var ute och seglade härom dagen.
Det var blå himmel och strålande solsken, alltså värdelöst ur seglingssynpunkt, men ganska skönt för kropp och själ ändå.

Vi lyfter i båten i vattnet och går sedan själva ombord. Jag sätter mig längst fram och böjer mig över relingen för att känna på vattnet. -Ah, härligt svalkande!
Plötsligt får jag syn på en telefon som ligger och flyter i vattnet.
-"Look!", säger jag, "some stupid bastard has dropped his phone in the water!".
Haha, alla skrattar och hyllar idioten som har tappat sin telefon, tills någon säger, -"Hey Shadow, it looks just like yours...".
I panikfyllda armrörelser känner jag på min bröstficka... som är tom.
Skit också, den måste ha fallit ur när jag kände på vattnet.
-"Eh... Actually, it is mine", säger jag och ser fånig ut, varpå världens skrattsalva bryter ut på båten. Polarna ligger på däck och vrider sig av skratt.
Jag sätter mig med armbågarna mot relingen som stöd för hakan och ser hur min fina telefon guppar allt längre ut. Jag filtrerar bort alla gapflabb i bakgrunden och ger mig själv tid till att tänka på alla fina minnen som vi har delat, min telefon och jag. Min trogne följeslagare, som har varit min kompanjon under åtskilliga varv runt jorden. Sakta skiljs vi åt. Avståndet ökar och till slut är telefonen bara en liten prick på vattnet. –"I have to go now", hör jag den säga och med ett plupp försvinner den under ytan. Jag torkar en tår.
Sakta förs jag tillbaka till verkligheten igen och någon sträcker fram sin handled framför ögonen på mig. På handleden sitter det en klocka som visar några siffror.
-"Damn Shadow, it floated for almost two minutes!"
-"Great dude!, thanks for clocking the inevitable end".
Folk har inga känslor alls...

Solen strålar från en blå himmel. Havet ligger nästan spegelblankt och min telefon är ett minne blott.
-Rest in peace my friend, rest in peace...

5 comments:

Å said...

Hahaha, jag det var ett mer ärofyllt slut än det slut min stackars telefon mötte...

Nini said...

*s* Den kämpade verkligen för att överleva men du ansträngde dig inte ens för att fiska upp den... jag tror inte att du tyckte om din mobil - egentigen ;)

Sara said...

Jag sumpade min telefon i toaletten (nyspolad), den sjönk som en sten. Jag körde hastigt ned handen och fiskade upp den. Jag fick panik för den var ungefär en månad gammal. Som tur var så hade min sambo lite mera vett än jag som bara stod och skrek, så han sa åt mig att stänga av den fort som fan och låta den torka innan jag satte på den igen. På så sätt så kortsluts den inte, och fungerar fin igen efter att den torkat. Det funkade!

danne said...

Shadow. Nu fattar jag ingenting. Vad är det för båt du lyfter i när det ska seglas? Jag trodde du körde en stor en och en sånn tar man väl inte upp efter varje gång? Så vida man inte har grymt mycket stålar och tycker om att tvätta botten efter varje race. Och, vilken telefon flyter i två minuter? God damn. En sån vill jag ha. ;-)

Shadow said...

Å > Ärofyllt? Ja, kanske...

Nini > Mobilen var redan 3 meter ut när jag upptäckte den. Hamnvattnet lockar mig inte ett hoppa efter den och jag vet sedan tidigare att det är lönlöst att rädda en telefon som har varit i vattnet.

Sara > Vilken tur du hade. Tror dock inte att min telefon skulle ha funkat.

Danne > Vi står på kö för båtplats. En annan anledning är att det är så djäklans dyrt med fast båtplats. Seglar man bara några gånger per år, så är det billigare att lyfta i båten varje gång. Vi tvättar sällan botten.
Visst är det imponerande att den flöt i två minuter! Men eftersom den inte är vattentät, så spelar det ju ingen roll...