Thursday, July 12, 2007

PRAO-elev

Nu är jag helt ensam här.
Hon har stuckit. Lämnat mig. Dragit iväg med sin älskare till någon ö som jag redan har glömt bort namnet på. Nu sitter jag här i min ensamhet och spelar Pac-Man, kastar pingviner och spelar andra löjliga spel som finns på nätet. Försöker dessutom klura ut hur mikrovågsugnen fungerar...

Jag gav sekreteraren en långhelg. Det är ingen idé att sitta här båda två när det är så lite att göra som det är just nu. Vi gjorde en deal. Hon åker iväg denna helgen och jag sticker iväg nästa helg.
-"Are you sure you'll be fine without me?", frågade hon innan hon gick hem igår kväll.
-"Are you kidding me? Of course I'll be fine!", svarade jag.
Det fanns en tid då jag faktiskt gjorde alla kontorssysslor själv, så jag var säker på min sak. Vilken löjlig fråga..."Are you sure you'll be fine...". Jag lovade att inte ringa henne en enda gång under hennes ledighet.
Well, you better call me instead of messing things up”, sa hon och försvann som en vind ut genom dörrarna.

Det finns en hel del maskiner på ett kontor, med en massa olika funktioner, som bara en sekreterare kan manövrera!

Skulle faxa iväg ett dokument. Det kunde ha slutat med en välriktad spark efter tredje error-meddelandet, men en vänlig, äldre kontorsdam förklarade att jag måste slå en nolla först, för att komma ut på linjen.
När jag skulle göra en färgkopia av ett kontrakt så var kopiatorn nära att möta samma öde. Ingenting hände, oavsett vilka knappar jag tryckte på. Då uppenbarar sig kontorsdamen igen och frågar -“What’s your password”. Password? Jag behöver nog inte tillägga att jag har fått låna hennes password resten av dagen.
Min sekreterare brukar alltid hålla ett gäng Ginger Ale i kylen för mig. Jag knallar ned till lunchrummet och sliter upp kylskåpsdörren. Mycket riktigt, där står ett 10-tal Ginger Ale-burkar. Jag ska precis sträcka mig efter en burk då jag hör kontorsdamen igen - “That’s Financial’s shelf. Trading is the top-shelf”. Shit, vilken tur jag hade! Financial-killarna hade säkert huggit av mig händerna i höjd med armbågarna om jag hade snott en av deras burkar. Varför dricker alla Ginger Ale förresten? Tror att jag ska byta till Ramlösa så att jag inte kan ta fel i fortsättningen. "Top-shelf, top-shelf..." muttrar jag medan jag tar mig upp till kontoret igen.
En hel årsrapport måste in en pärm. Pappersbunten är nästan två centimeter tjock och det finns inte en chans att få in bunten i min hålslag. Jag vet att vi har en sådan där stor hålslag just för detta ändamål, som även jag borde kunna klara av att hantera. Jag letar förtvivlat i trakterna runt min sekreterares skrivbord, men hittar inget som liknar en stor hålslag.
Kontorsdamen uppenbarar sig igen, som en älva, och pekar på en fyrkantig maskin. Jag tror hon spionerar på mig.
-“Electric?”, frågar jag snopet.
-“Of course”, svarar hon. Nej, nej, nej, jag klarar inte av mer elektriska prylar. Tacka vet jag de gamla analoga prylarna där ren muskelstyrka var avgörande. Hon frågar om jag behöver hjälp, vilket jag avböjer med ett torrt skratt.
Det tog mig ungefär 10 minuter att klura ut att jag inte skulle få några hål slagna i den maskinen. Alldeles för många knappar och inställningar för att göra några fjuttiga hål.
Jag tog min pappersbunt och gick tillbaka till mitt kontor. Jag använde min lilla hålslag och slog hål i 20 omgångar i stället. Resultatet blev därefter. Det finns inte en rät linje kvar i hela bunten. Pappren ligger med förskjutna hål och det ser faktiskt så illa ut, så att jag funderar på att ta nya kopior. -Password! Shit, jag har glömt lösenordet som jag fick låna. Kopiorna får vänta.

Jag sätter mig i stället vid datorn och skriver ut ett dokument. Lite senare tittar jag efter utskriften i min in-korg utanför dörren, men dokumentet ligger inte i korgen och varför skulle det göra det? Jag tittar ut över landskapet och räknar till 12 olika printers. Undrar vilken printer som mitt dokument har kommit ut ur? Jag ger upp hoppet om att hitta min utskrift.
En stund senare kommer kontorsdamen med min utskrift. Hon har dessutom med sig en kopp kaffe, olika finansiella dagstidningar och all min post. Jag tackar henne och sätter mig att sprätta upp alla brev. Sekreteraren måste ha glömt att ge mig posten de senaste dagarna för så här mycket post har jag aldrig sett förut.
Det är då det slår mig att min sekreterare fungerar som en brev-ventil. Hon sorterar bort all skräppost och reklam innan jag får det på mitt skrivbord. Utav 25 brev var det bara ett enda som var värt att titta igenom.
Titt som tätt kommer dessutom den äldre kontorsdamen och knackar på min öppna dörr och säger "phonecall for you - line 3", varpå hon vänder sig om och går tillbaka.
Jag börjar känna mig riktigt dum vid det här laget. Jag vet att alla mina samtal kommer in på linje tre, fyra och fem, men jag vet inte hur jag tar dem direkt på min telefon. Man måste trycka på någon knapp för att kunna ta samtalet. Normalt får jag ju alltid samtalet förmedlat. Jag känner hur jag börjar bli en börda för veteran-damen...
Varje gång jag lämnar mitt rum, så ser jag också hur flickorna fnissar åt mig. Detta är ett ohållbart läge.
Drygt 5 timmar var allt jag klarade av.
Jag tar mitt pick och pack, stänger min dörr och knatar iväg till min sekreterares skrivbord.

Jag har bestämt mig för att slå läger här resten av veckan. Här kan jag ta samtalen direkt på telefonen.
DHL- och UPS-killar kommer inspringande med jämna mellanrum. Jag skriver under och tar emot försändelserna. Flertalet leveranser är dock inte till mig, förutom en låda Ginger Ale som jag misstänker är min. Jag måste be veteran-damen om hjälp och hon tar hand om alla försändelser. Sekreterarens dator har en egen skrivare, perfekt!
Flickorna bjuder mig på kakor andra bakverk. Någon hade till och med köpt glass på Baskin Robbins. Det är ganska trevligt att jobba här. Veteran-damens fientliga inställning har försvunnit och jag är nu en fullvärdig medlem i deras gäng.
Telefonen ringer, det är min sekreterare som undrar hur det går för mig.
-“Stay another week”, svarar jag glatt, “I have a new secretary and her name is Mr. Shadow”.
Sekreteraren skrattar i luren och är glad över att jag klarar mig själv.
-“No problem at all”, fortsätter jag, “but please bring a gift for the old lady here”.

Dags att gå hem snart. En mycket givande dag. Jag känner mig lite som en PRAO-elev. Förutom att slösa på papper, så har jag dessutom lyckats kasta iväg en pingvin väldigt högt.

9 comments:

Lo said...

det är inte lätt du...hihi. nästan att du ska ge din sekreterare lönehöjning snart tycker jag ;)

Å said...

Hahaha.

Shadow said...

Lo > Jag skrev en ansökan om löneförhöjning för henne i förra veckan faktiskt.

Å > Man lär sig något nytt varje dag..., kasta pingviner till exempel.

tebasile said...

jan tipsa om ett mycket bra spel när man har tråkigt:
http://www.extrude.se/speldemo/tigerstuds/spel.html
mycket lätt i början men sjutton vad svårt det blir efter ett tag!!

Lycka till!

The Pale Green Woman said...

NEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJ!!!! Inte den där pingvinen nu igen!!! Jag hade ju just vant mig av med att sluta låta den studsa på pinnar!!! Baaaad Shadow, BAAAAD!!!

Shadow said...

Tebasile > Kul spel! Får mig att minnas "Fire" från Game&Watch-epoken.

Pale Green > Sorry. Det var inte min avsikt...

Sofia Quant said...

varför?! gav du mig länken till spelet..nu sitter jag ju fast här..
vad har du för rekord höjd? min nuvarande är 439.46...haha =P

Nini said...

Uuuuh kasta pingviner? Låter som ett spel helt i min smak :)

(Måste även tillägga att din sekreterare verkar återigen vara grym!)

Shadow said...

Sofia > 451.09

Nini > :)