Saturday, August 04, 2007

Köpa livsmedel

Om det är något som jag verkligen avskyr, så är det att gå och handla livsmedel. T.ex. när frun ringer och ber mig köpa något som saknas. Det som saknas är dessutom ofta en udda produkt, som tar evigheter att hitta. Att få tag på ett ledigt affärsbiträde är nästan lönlöst. Förpackningarna ser inte ut som hemma och texten på förpackningarna är oläsbar.
I en internationell livsmedelsaffär har jag inga problem, men jag har utvecklat en slags fobi mot den lokala varianten ända sedan jag köpte, vad jag trodde var, ett paket grön melonglass och det visade sig vara en helt annan smak, som var alltför invecklad för mina smaklökar.

Den lokala livsmedelsbutiken är ett zoo av inhemska individer i förkläden, tafatt uppsatta håruppsättningar och sandaler med höga skumgummiklackar. De verkar alla känna varandra väl. Vissa är till och med på "du"-status med affärsbiträdena. Ingredienser, recept och priser diskuteras helt öppet.
De tittar snett på mig när jag knallar in i butiken med kostym och slips. Det känns som om jag är siste man in på ett gårdsmöte. -En utomjording! Undra vad han tänker äta till middag? Alla vänder sina blickar mot mig och det spelar ingen roll hur höga hyllorna är, jag känner mig konstant iakttagen.
Om jag väljer en morot, så är snabbt någon av de lokala invånarna framme och försöker förklara att jag bör välja den andra sorten i stället. Väljer jag en köttbit, så pekar de på en annan bit som ser exakt likadan ut. I mjölkhörnan står säkert 15 olika sorters mjölk. Jag vågar knappt sträcka mig efter ett paket av rädsla att välja fel. Jag passar på när ingen är i närheten.
På strategiskt utvalda platser i butiken, står det kvinnor som delar ut varuprover. Alla i förkläden. De försöker få mig att smaka på en fyrkantig bit mat, som sitter stucken på en tandpetare. -Inte en chans lady! Fyrkantiga matbitar av okänt ursprung passerar inte mina läppar. Forget it!
Jag hittar inte det jag letar efter och tvingas till slut ge upp. Framme i kassakön, drar min varukorg allas uppmärksamhet. De sträcker på sig för att kunna se innehållet. Hur ser en utländsk middag ut månntro? I min varukorg ligger det en morot, bacon, mjölk och ett sexpack Perrier. -Inte undra på att utlänningar får cancer!, tänker de alla och nickar instämmande sinsemellan.
Med allvarliga symptom av stress, och ticks i mina ansiktsmuskler, kommer jag till slut ut från butiken.
Utanför sitter det en liten kille och slickar på en glass. Jag frågar honom om han vet vad kastanjpulver är för något? Han nickar instämmande. Jag sticker åt honom en tusing och frågar om han kan köpa det åt mig om han får behålla växeln? Som ett skott sticker han in i butiken och 5 minuter senare kommer han ut igen med en påse kastanjpulver. Pris 260. Han gjorde en bra affär. Jag tackar honom och rufsar till hans hår.

Jag är knappt innanför dörren, när frun ropar "Did you find it?"
"No problem at all", svarar jag. "Piece of cake!"

7 comments:

The Pale Green Woman said...

Vad sjutton är kastanjepulver? Ska man äta det eller hälla det i håret?

I övrigt tycker jag det låter som en bra affär ni gjorde du och grabben, win-win liksom.

Shadow said...

En fin ingrediens som kan användas till mycket, fast inte i håret. Eller vem vet?
Ja du, det får nog ses som en win-win situation.

Nini said...

Kastanjepulver? Känner att det är dax för en Google på den du...

Men varför skickar Mrs Shadow dig att handla? Har du förklarat för henne hur illa du tycker om det?

Lo said...

är det till att göra sås på eller nåt?

Shadow said...

Nini > Hon ringer ibland och ber att jag poppar förbi livsmedelsbutiken på vägen hem från jobbet när något saknas.

Lo > Jag vet faktiskt inte.

Nini said...

Hmmm ja det kan man väl knappast säga nåt om... Det är bara att göra. Eller hitta en liten kille ;)

Shadow said...

Precis!