Monday, September 03, 2007

En ovälkommen överraskning

Denna affärsresa lider mot sitt slut och vi har bara ett möte kvar nu.
Ja, jag säger vi, för sekreteraren är med också. Många av mina klienter har med sig sina sekreterare när de kommer till Manictown, och över åren har våra respektive sekreterare kommit ganska nära varandra. Min sekreterare chattar ofta med sina kollegor runt om i världen, så det gäller att hålla sig i schack. Jag hade önskat smaskig information och gossip om mina klienter, men förstår att jag själv lika lätt kan bli utlämnad. Inte för att jag har något att dölja, men ändå... Det är på gott och ont, som våra sekreterare umgås.

Denna gång valde jag dock att ta med henne på resan. Dels för att det var ett väldigt intensivt program och dels för att en särskild klient bad mig om det (hans sekreterare ville träffa min sekreterare igen).
Med fullproppade program och mängder av möten, så blir det svårt att föra anteckningar själv. Min 'sec' sköter det galant. Hon har full kontroll över våra resor, hotell och hålltider. Det känns som att det är hon som är dirigenten som leder hela orkestern. Jag är bara ett instrument som underhåller och ser till att ro symfonin i hamn. En bra setup faktiskt och jag är mycket nöjd. Jag tror att det är dags att ge henne lite mer rampljus i framtiden.

Med mina klienters sekreterare har hon dessutom shoppat loss ordentligt. Inte bara kläder och accessories, utan även en hel del inredningsprylar. För några dagar sedan var vi tvungna att köpa ytterligare en resväska för att rymma vårt ständigt växande bagage.
Det är min sekreterare som har lagt upp resrutten. Hon har bokat alla flyg och knåpat med att hålla nere budgeten. Jag reser alltid i business class, men hon envisades med att beställa turistklass mellan två orter i Asien där flygtiden bara var 40 minuter. -"We don't have to, you know", sa jag, "but if you insist...fine!"
-"Yeah, I think we should try to save where we can, and 40 minutes in coach is nothing!", svarade min sekreterare.
Jag godkände det och berömde henne för att hon försökte hålla nere vår resebudget. So far so good!

Igår, när vi kom fram till incheckningen hos detta lokala flygbolag, så säger de att vi har för mycket bagage. Närmare bestämt 30 kg i övervikt!
Jag tittar på min sekreterare, hon som envisades med att beställa turistklass och att sedan shoppa loss som om vi hade obegränsad vikt. -"So, how are you going to solve this my dear?"
-"I did not see this coming...", svarar hon.
Flygbolaget ville ha närmare 600 dollar för övervikten.
-"I guess you'll have to leave some of that stuff behind", säger jag till henne.
-"No way!", svarar hon med panikfyllda ögon. "Even with the extra 600, it's still cheaper than back home", fortsätter hon och börjar gräva efter sin plånbok i handväskan.
600 extra dollar för en massa krafs och min sekreterare var villig att betala?! Jag tror med säkerhet att hon kan hitta samma prylar för samma pris även i Manictown, även om det kanske betyder lite mer footwork.
Jag böjer mig fram över disken och frågar damen, -"How much is an upgrade to business class?"
-"That would be around 300 dollars each", svarar hon.
-"Done! Please upgrade us!", säger jag till henne.
Min sekreterare blev nästan tårögd av lycka. -"Can I keep the stuff now?"
-"Yeah, you can keep your stuff."

Lite senare sitter vi i businessloungen och väntar på vår flight. Vi smuttar på var sitt glas vin. Hon har dessutom en tårtbit framför sig.
-"Business class is the shit, but your effort counts!", säger jag till henne och sträcker ut fötterna framför mig.
-"Yeah, I'm sorry... and screw the budget!", säger hon och knallar iväg för att hämta en tårtbit till.

7 comments:

Nini said...

Moahahahahaha!!

Ni har ju så bra relation att ni skulle kunna vara ett par. (och jag menar inte det på nåt respektlöst sätt alls)

beerbelly said...

Hahahaha snygg slutkläm.

Lo said...

helt underbart!

Bittan said...

Tänk om min landstingschef kunde va så givmild som du!!tror jag ska byta jobb från sjuksköterska till sekreterare, jag vill också sitta i business class o äta tårta:) du behöver ingen???

londongirl said...

Hon verkar vara en pärla och värd din insats där vid incheckningsdisken! Well done Shadow!

Ms.Take said...

Meh, du är ju den bästaste chefen. Klart du skall ha den bästaste sekreteraren :)

Shadow said...

Beerbelly > Mycket skönt att vara hemma igen.

Ms. Take > Ska se om jag kan göra det nästa gång jag är över.

Nini > Nja, jag skulle nog ha svårt att leva ihop med henne. Men annars är hon bra!.

Beerbelly > No budget for all future. Not good!

Lo > Grattis till lägenheten!

Bittan > Tack, jag har så jag klarar mig just nu. Sekreteraryrket är oftast inte så roligt, tror jag.

Ms. Take > Självklart! Det lustiga är att jag inte är hennes chef dock.