Friday, October 26, 2007

Svara! Please... -Varför?

Plötsligt, så rycks någon ur våra liv. Utan förvarning och utan anledning. Det är alltid lika svårt att förstå. Svårt att greppa innebörden, hur någon ena dagen kan vara och nästa dag inte vara längre.
Jag är en enkel person. På samma sätt som matematiken är en exakt vetenskap, förväntar jag mig ett svar på frågan -varför? Diffusa svar räcker inte för mig. En enkel fråga resulterar bara i fler frågor än den ger svar på.
Jag trodde att jag var vuxen nog för att kunna behandla en sådan här situation, men just nu känns allt så orättvist. Så mycket som har gått till spillo. Så mycket, som hade kunnat vara ännu mer. Möjligheter, som aldrig kommer att bli utmanade.
-Lev på minnena!
-Ja, det är fan inte mycket mer jag kan göra!
Jag vet inte längre om känner vrede eller sorg.
Men ju mer jag tänker på det, så förstår jag hur naturligt det är. Kretsloppet. Vissa försvinner tidigare än andra. Vissa har ett mindre timglas än andra. Ödet? Kanske hade personen redan åstadkommit allt det som hon var menad att göra? Förutbestämt?
Ses vi igen månntro? Jag är inte religiös och finner ingen tröst i religion, men jag förstår mycket väl personer som vänder sig till religion när det känns jobbigt. Jag vet inte vart jag ska vända mig.
Döden är något av det naturligaste som finns på jorden. Den går inte att förklara och mystiken runt döden kommer aldrig att kunna klargöras. Lever man, så dör man. Hur enkelt som helst att förstå. Jag får helt enkelt lära mig att acceptera det, för den största gåtan är väl ändå varför vi föds?

En röd bil. En vit bil. En blöt väg. En mörk kurva. Ett möte på fel sida. Två liv.
My life will never be the same without you!
-Saknar dig redan!

5 comments:

Å said...

Jag är så ledsen för din skull S. Mina tankar finns med dig. Och om du vill prata av dig så vet du var jag finns.

londongirl said...

Livet är så oändligt skört.....på bara en sekund kan allt förändras.

Skickar en varm tröstkram.

Nini said...

Sänder också en varm tanke och tusen kramar...

Shadow said...

Å > Tack. Jag vet var jag har dig.

Londongirl > Tas tacksamt emot.

Nini > Försöker fortfarande fånga alla de tusen kramar som du sände. Tack.

danne said...

Mannen. Ibland känns svenskan mer fattig än annars. "Jag beklagar" räcker inte till och verkar komma från en annan tidsålder, en annan kultur och från en annan religion. Men vad säger man istället? Hur kan man överhuvudtaget reducera ett liv och dess betydelse till en mening eller två?

Sköt om dig.