Thursday, November 29, 2007

Origami-kartong och pärmar

Idag bestämde jag mig för att rensa undan alla pärmar och dokument från förra året. Dessa ska med jämna mellanrum sändas till vårt arkiv, men jag tycker att det är så tråkigt att vika kartonger, så jag hamstrar alltid på pärmar tills jag inte får plats med några fler.
Jag började med att sticka ned till vaktmästeriet för att norpa några arkivlådor.
-"Hey man!", säger överbefälhavaren där nere. "Long time no see. I heard they sacked you over that insider affair a couple of months ago".
-"Not me", svarar jag. "It was another guy with the same first name as me".
I verkligheten både stavas och uttalas våra namn helt olika, men man kan ju inte begära att de ska veta allt där nere i källaren. Killen som sparkades var dessutom färgad och runt 55½ år gammal, men det är ju en bagatell som lätt kan förbises.
-"I need some document boxes", säger jag till honom.
-"You know you have to fold the bottom flap twice to overlap the..."
-"I know", avbryter jag. "I've done it before".
Jag fick 5 lådor i platt format, placerade dessa under armen och tog hissen tillbaka till himlen.
Förmodligen tror hela vaktmästeriet att det var jag som blev avskedad. Det är första gången som jag har blivit förväxlad med en färgad individ.
Jag juckar lite som James Brown och kör några funky danssteg i hissen, ser mig själv i spegeln på väggen och tänker "impossible!".
I samma sekund blir jag medveten om säkerhetskameran i hissen och gömmer mig bakom mina kartonger. Jag håller dem över huvudet när jag kliver av på 29:e våningen.

Inne på mitt kontor börjar jag vika ihop kartongerna. Hopplöst. Den lilla beskrivningen, som är tryckt på lådan, lämnar bara fler frågetecken än den klargör. Det är som att vika origami i kartongpapper. Jag är väldigt nära att lyckas några gånger, men det blir alltid en flärp eller flik över i slutändan.
Till slut bestämmer jag mig för att lösa det hela med duct tape i stället. Några varv med en rejäl gummitejp borde hålla ihop eländet.
Jag tejpar hela botten och stuvar sedan i mina pärmar.
Jag fyller i rutan som informerar innehåll och drar sedan några extra varv tejp över toppen.
Lådan är jättetung och det är knappt att jag lyckas lyfta den från mitt skrivbord. Jag får ta hjälp med knäet för att skjuta upp lådan i famnen. Precis när jag har fått grepp om de undre kanterna av lådan, så går botten ur. Alla pärmarna landar i staccato på min ensamma fot som står kvar på golvet.

"Skrika som en stucken gris", var en understatement. Jag svor på alla språk jag kunde och förbannade Gud, Allah och Buddha. Blev faktiskt själv förvånad över hur många språk jag behärskade. Helvete vad ont det gjorde! Det är då fan att man ska behöva använda skor med stålhätta även för kontorsjobb.
Jag hörde hur kontorsflickorna skrattade utanför och en av dem stack in huvudet för att kolla läget. -"It's nothing", svarade jag genom sammanbitna läppar. Med en tom kartong i famnen och pärmar utspridda på golvet, var det nog inte så svårt att räkna ut vad som hade hänt. Hon fnissade och drog sig tillbaka för att avlägga rapport på hönsfarmen.
Min stortå är några storlekar större nu.
Efter många om och men, och en visit från vaktmästaren, så lyckades jag till slut stuva ner alla mina pärmar i lådorna. Jag stuvade lådorna ståendes på golvet och där tänker jag lämna dem. Inte en chans att jag lyfter en låda igen. Min sekreterare får ringa arkivet och så får de komma och hämta dem själva.

Efter några timmar började svullnaden och smärtan gå tillbaka och jag hade precis lagt incidenten bakom mig när min sekreterare kom tillbaka till kontoret.
Hon kom in på mitt kontor och sa, -"I heard you did something stupid today".
-"What...? You mean James Brown?", frågade jag ängsligt.
-"Erh, no..., something with a box and a toe", svarade hon.
Puh!
-"But what's up with James Brown?", fortsatte hon.
-"Forget it!"
-"No, I wanna hear about James Brown".
-"Forget it".
-"Please...!"
-"Forget it".

Om de spelar upp klippet från min dans i hissen, under årets julfest, så säger jag upp mig.



Helvetes satans djävla skitkartong!

6 comments:

beerbelly said...

Hehe kartongerna kan vara lite tricky. Här hemma är de bokstavsmärkta. Alla delar som ska vikas a-f eller något. Underlättar betydligt.
Men nu står du dig i några år om julfesten bara går bra alltså :)

Ms.Take said...

hahahahah
STACKARS Skuggan! Jag liter med dig och skrattar åt dig - hoppas det är ok :)

Lo said...

haha! jag viker mig av skratt, snälla glöm inte att rapportera om dom visar filmen!

Shadow said...

Beerbelly > A-F låter bra mycket vettigare än dessa som jag har tampats med.

Ms.Take > Självklart. Du har inga restriktioner på min blogg.

Lo > Om de visar filmen så slutar jag helt blogga! Jag flyr landet.

Anonymous said...

I wish not agree on it. I regard as nice post. Particularly the designation attracted me to review the unscathed story.

Anonymous said...

Good brief and this fill someone in on helped me alot in my college assignement. Thank you seeking your information.