Friday, January 11, 2008

Golf, Botticelli och Florens

Jag är tillbaka i Manictown igen. Det var skönt att få känna på lite söderhavskänsla så här mitt i vintern och jag har åtminstone fått se havet.
Bandet i baren lämnade en hel del att önska, men efter några tequila så sjöng även vi med i allsången.
Garderobshandaget fixades av en stum vaktmästare som såg ut som Mr. Bean. Efter att handtaget var lagat, visade han mig gång på gång att jag måste vrida på det för att öppna dörren och inte bara dra i det med råstyrka, för då lossnar handtaget. Precis som att lilla jag skulle kunna rycka ut det där handtaget med mina klena biceps... Det behövs allt en golfklubba för att lyckas med den bedriften!
Golfen gick förhållandevis bra. Jag dödade inte någon i min närhet. En och annan ekorre kan ha strukit med, men det får man räkna med när Shadow slicar och hookar ut bollarna i geografin.
8:e hålet var ett kort hål på bara 140 yards. Det låg en damm mellan mig och flaggan.
De flesta är rädda för att hamna i dammen, men jag lyckades skjuta väck 5 bollar på bägge sidor, utan att sänka en enda boll i dammen. När jag till slut kom över på rätt sida, så sköt jag för långt. När jag skulle chippa tillbaka, från bakom greenen, så lyckades jag med bedriften att sänka 3 bollar i dammfanskapet. Jag tror att jag kom upp i 21 slag, på det kortaste av alla hål. Golf handlar om att slå så många slag som möjligt, för er som inte vet.
Innan rundan så gav vi alla caddien dricks, men jag kände mig tvungen att ge henne ytterligare dricks även efter rundan, eftersom hon hade sprungit omkring så mycket ute i bushen, för att leta efter mina bortslagna bollar.

Efter en tidig middag i klubbhuset med hela gänget, så steg jag på mitt plan mot Manictown igen. Redan under flygresan kom träningsvärken i ryggen. Idag kan jag knappt ens lyfta händerna till tangentbordet. Ryggen värker från alla muskler som jag normalt inte använder. Jag misstänker att det inte är samma muskler som används vid sex.
Nu ska jag bara packa om väskan och sticka iväg igen över helgen. Kommer tillbaka igen på tisdag.
Ser fram emot denna resan, för min klient är en av de sötaste. Hon har lovat att ta med mig till konstmuseet, vilket kommer att bli en sann pina för mig.
Konstmuseer är inte min starka sida.
När jag var i Florens, så sa en klient till mig att jag bara måste gå till Uffizi Museet. -"Du kan spendera en hel dag där och ändå bara ha sett en tiondel", lät uppmuntringen.
Jag fann en lucka mellan två möten och bestämde mig för att avlägga ett besök där.
Tanten i biljettluckan gav mig mängder av broschyrer och kartor över museet och förklarade vidare hur jag borde ta mig runt för att få ut så mycket som möjligt av mitt besök. Hon upplyste mig om att jag hade 6000 kvadratmeter med konst till mitt förfogande. -6000 m2!?
Det kommer att ta en hel djäklans dag bara för att hitta Venus födelse av Botticelli, mitt mål för detta besök, bilden på Adobe Acrobat Readers förpackning.
Jag rusade in, orienterade mig med kartans hjälp, sprang uppför trapporna och lokaliserade ganska fort rummet där tavlan hängde.
Jag konstaterade snabbt att färgerna på originalet var mycket blekare än vad Adobe-lådan antydde.
10 minuter senare passerar jag samma tant och biljettlucka igen, på väg ut från museet. Tanten frågade mig om jag betalade inträde bara för att få låna deras toalett?
-"No, I've seen all the paintings, it was great! Thanks!"
-"Public toilets are cheaper", sa hon och skakade på huvudet.
6 Euros för att använda toaletten är väl inte så farligt tänkte jag och spatserade iväg mot närmsta uteservering och en flaska rödvin.
Man kan faktiskt springa och beskåda tavlor samtidigt. Man behöver inte alls stå stilla framför varje mästerverk bara för att uppskatta konst.
Vid middagen träffade jag min klient igen och han var chockad över att jag hade gjort museet på endast 10 minuter.
-"Hur sjutton kan du ta del av all den konsten på fjuttiga 10 minuter?"
-"Det är väl ingen konst!"



Venus av Botticelli

2 comments:

beerbelly said...

Hahaha skön läsning.
Det var nog på sin plats med extra dricks ja =)
10min på konstmuseum är lite av smärtgräns?
Jag körde lång besök och kollade konst här för några veckor sedan. Nu står jag mig 10år till.

Shadow said...

Jag hoppas att jag också kommer att klara mig i 10 år framöver.