Monday, March 10, 2008

Tomt i almanackan och vidskepelse

Vad hände?
Plötsligt har jag en vecka som är helt vit i almanackan. Inte ett endaste möte, inga klienter och inga resor.
Det känns som om hela affärsvärlden har kommit av sig.
Jag kanske har slunkit igenom en mystisk tidsklaff och nu befinner mig i en alternativ parallell värld, i en annan tidsrymd. Hur gick detta till? Detta ska inte kunna hända under normala förhållanden.
När jag själv planerar, så händer det aldrig att en hel vecka öppnas upp. Men nu har det hänt, helt utan något som helst trixande med kalendern från min egen sida. Inte från sekreteraren heller.
Det bisarra är att det i stället ramlade in två begravningar, just denna veckan. Coincidence? I don’t think so! Jag är inte vidskeplig, men jag fick gåshud mellan tårna.
När jag talade om detta för min sekreterare, så tittade hon mig djupt i ögonen.
-"You have to go. It's a calling", sa hon och såg seriös ut. "Somebody wants you there at the funeral".
De är överlag ganska vidskepliga i den här delen av världen, men jag trodde inte att min sekreterare och hennes generation var lika vidskepliga som den äldre generationen. Den allvarliga tonen i hennes röst gjorde mig inte bättre till lags. Detta var en ny sida hos henne, som jag inte visste om.
-"Okey, I'll go", sa jag.
När jag vänder mig om, för att gå tillbaka till mitt kontor, hör jag henne säga med djup röst, -"Go with the force..., Luke Skywalker".
-"Eff you! You got me there for a while", säger jag och sparkar på hennes ena skrivbordsben.
-"Haha, you should have seen your face", skrattar hon. "It's just a coincidence, I promise!"
När jag senare sitter vid mitt skrivbord igen, så ringer sekreteraren.
-"When you get back to the office, after the funeral, don't forget to pour some salt on your shoulders before you enter the office again", säger hon.
-"Yeah sure", säger jag. "Should I kill a black cat as well?"
-"No, but the salt ritual is actually important", svarar hon. "We don't want you to bring any bad spirits into the office, so just do it, okay!"
Jag visste inte om hon drev med mig igen, så jag kollade upp saken med en annan kollega. Han bekräftade och informerade att man normalt får en påse med salt med sig när man lämnar begravningen, just för detta ändamål.
-Japp! De är alla vidskepliga här, oavsett generation!

1 comment:

beerbelly said...

Trist med begravningar..
Skönt att vara hemma en stund ändå? Särskilt numer :-)
Tur att din sekreterare finns :-)
Ha det gött!