Saturday, April 19, 2008

Vernissage, samt konsten att knyta en rosett

Det är lördag, men lik förbannat sitter jag på kontoret.
Två dagar med starka vindar har rensat luften och utsikten från mitt fönster på 32:a våningen är glasklar. Jag tittar ut mot horisonten men ser bara bebyggelse hela vägen. Molnen hänger fortfarande tunga över staden.
Sekreteraren har bestämt sig för att jag behöver få mig en rejäl injektion med konst. Hon ska släpa iväg mig på ett öppningsparty för ett vernissage i kväll. Jag stretade emot så gott jag kunde, men när hon nämnde champagne och rysk kaviar, så bestämde jag mig för att lysa upp utställningshallen med min närvaro.
Det är en väninna till henne som står för utställningen och sekreteraren har förberett några presenter att överlämna i samband med öppningsceremonin.
Hon använde mitt skrivbord för att slå in presenterna och frågade mig om jag kunde knyta en rosett med ett presentband?
-"Of course I can!", svarade jag och drog det röda bandet runt presenten. Jag slog banden i kors på baksidan, drog tillbaka bandändarna till framsidan och förde samman dem i en snygg rosett. -Voila!
-"Just what I was afraid of", sa hon. "You can't tie a ribbon".
Jag förstod inte missnöjet och inspekterade min perfekta rosett igen.
-"You"re just jealous", sa jag till henne.

Sekreteraren visade mig hur en rosett skulle knytas, men jag fattade fortfarande inte vad skillnaden var. Hon knöt precis som jag gjorde, men faktum är ett hennes rosett är något snyggare balanserad på presenten, tror jag i alla fall. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på det liksom.
Hon suckade djupt och ställde sig bakom mig. Hon förde sina armar på var sida om mig och tog tag i mina händer. Sedan visade hon mig steg för steg hur man skulle knyta, på samma sätt som man gör med ett litet barn.

-Visste ni att det finns två sätt att knyta en rosett på?
Ett korrekt sätt och ett fel sätt.
I alla år har jag knutit mina skosnören på det felaktiga sättet. Jag loopar nämligen snöret runt öglan åt fel håll. Det får rosetten att ställa sig i 90 grader mot mot snöret.
Jag har alltid undrat varför rosetten på mina skosnören alltid har ställt sig vertikalt, medan andra vuxna män lyckas få sina rosetter att ligga horisontellt.
Man lär så länge man lever.
Det känns skönt att få gå på vernissage i kväll med skosnören som är knutna som de ska.

Jag är 37 år gammal och idag lärde jag mig att knyta mina egna skor.

7 comments:

Kristina af Knusselbo said...

*haha* Vilken skön historia. Man är aldrig för gammal för att lära. Men jag har faktiskt tänkt på det där förut, att personer knyter rosetter på helt olika sätt. En del sätt ser väldigt bakfram ut. Det kanske var så du knöt. :)

londongirl said...

Jag gillar verkligen din sekreterare. Hon är mångsidig och guld värd. Men det vet hon väl när ni talar lönekuvertets innehåll.

Örjan said...

Bildpresentation önskas i framtida inlägg

Lo said...

åt vilket håll lopar du snöret kring öglan då?

Tove said...

Jo, så är det - mina skorosetter ställer sig oxå alltid 90 grader fel - men det finns bot (förutom sekreterare - vilket de flesta människor inte har) - kolla in den här sajten: www.fieggen.com/shoelace/knots.htm
Jag rekommenderar en titt!

Shadow said...

Kristina > Min var definitivt bakfram.

Londongirl > Att lära sin arbetsgivare hur man knyter är rosetter är redan inkluderat i hennes lön.

Örjan > På rosetten, eller på sekreteraren?

Lo > Åt fel håll, jäntemot den första enkelknuten.

Tove > Wow, tänk att det finns så många sätt att knyta på! Jag håller mig nog till sättet som jag nu fått lära mig.

beerbelly said...

Hmm aldrig funderat på ens. Undrar om jag haft tur bara.. mina knutar tycks fungera .. lite för bra ibland. Rosetterna på presenter hänger som vissnade blommor..(när jag gör misstaget att slåin själv).