Friday, April 18, 2008

Victorinox motorsåg ?

Det regnar och blåser småspik i Manictown idag.
Jag tog bussen till kontoret i morse. Någonstans halvvägs, så stannade bussen vid ett rödljus. Det blev grönt, men inte fan körde bussen vidare för det. Det hann bli rött och grönt ett antal gånger innan jag gick upp och frågade chauffören om han visste varför trafiken stod stilla? Det visste han dock inte.
Efter att ljussignalen hade flashat rött och grönt ytterligare några gånger, så stängde chauffören av motorn och jag gav upp. Jag bad om att få bli avsläppt och gick i stället utefter trafiken, för att kanske kunna plocka en taxi vid nästa stora korsning. Jag misstänkte att det var just korsningen som var upphovet till köbildningen.
Några minuter in i min ofrivilliga promenad, så stötte jag dock på den riktiga orsaken till köbildningen.
Ett träd hade vält i den hårda vinden och låg nu och blockerade i båda körriktningarna.
En ensam polisman stod handfallen och såg villrådig ut. När han såg utlänningen som kom gående med attachéväska och kostym, så fick han för sig att jag vore den perfekte personen att hjälpa honom med att flytta på trädet.
Trafiken var lamslagen, och någonting behövde göras, så jag antog utmaningen eftersom jag redan var klädd i mina arbetskläder.
-"Har du en såg?", frågade jag polismannen.
-"Nej, har du?", frågade han tillbaka och tittade på min attachéväska.
-"Well of course I do, I always carry around a chainsaw in my business case! Isn't that illegal?"
-"Probably is", svarade polisen.
Jag funderade på om mina karate-lektioner kanske skulle kunna komma till användning, men i stället så pekade jag bort mot trädkronan, -"Let's pull it over to this side".
Polismannen var klädd i regnställ. Jag var klädd i affärsmundering. Tillsammans greppade vi var sin gren och drog i trädet tills vi hade flyttat över det till körbanan närmast oss.
Mina händer blev alldeles geggiga, men vi lyckades i alla fall få trafiken att flyta igen.
Polismannen tackade mig för hjälpen och räckte mig sitt visitkort. Han lovade att bjuda på öl om jag kontaktade honom, som tack för hjälpen. Det ser ut som att jag har en upcoming dejt med en polisman någon gång inom snar framtid.
Jag tog min väska och gick till närmsta busshållplats. Strax kom bussen som jag nyss hade stigit av.
Busschauffören hälsade på mig och sa att eftersom problemet löstes redan några minuter efter att jag hade stigit av, så borde jag ha stannat kvar på bussen, i stället för att promenera i regnet.
-"If it wasn't for me, you would still be stuck", svarade jag, men jag tror inte att han förstod vad jag menade.
Jag hittade ett ledigt säte och satte mig. 10 minuter senare var vi framme vid mitt kontor.
När jag är på väg att kliva av, så ropar chauffören på mig.
-"Thanks for you help", sa han och sträckte fram handen. "I just received a radio-call from the central, and they said a foreigner had helped to move the fallen tree. -That was you, wasn't it?"
-"Sure was!", svarade jag. News travel fast...
-"My boss told me to give you this", sa han och sträckte fram ett busskort värt ungefär 100 dollar.
Jag tackade och klev av bussen.
Regnet stod som spön i backen, men jag kände mig på bra humör, trots mina smutsiga händer.

Väl inne på kontoret, så visade sig dagen bli en riktig slappardag.
Både sekreteraren och jag sitter och bläddrar i tidningar. Jag bläddrar i facktidningar och hon bläddrar i modetidningar.
Hon påstår dock att hon inte läser sina modetidningar utan endast analyserar annonserna, vilket oftast resulterar i köp.

Status: Bläddrar i tidningar och klipper tånaglarna



Polisman, som tror att jag knallar runt med en motorsåg i min väska

7 comments:

Lo said...

vilken hjälte! :)

danne said...

Fan va coolt!!! För att spä på din trivsamma dag så bjuder jag därför på lunch idag. Välkommen!

Anna said...

jag trodde att det bara var hittepå, men så såg jag bilden och tänkte att det var nog på riktigt. herregud, varför händer det inte sådana saker i den här stan? :)

Spader Madame said...

Jaha...en vanlig dag på jobbet igen ;-)

Sofia Quant said...

hehehe, jag börjar gilla manictown mer och mer asså ;)

Shadow said...

Lo > Det behövs inte mycket för att bli hjälteförklarad, verkar det som.

Danne > Tack! Kommer ögonaböj!

Anna > Det händer säkert även hos dig, men kanske inte just på din busslinje.

Spader Madame > Precis :)

Sofia > Nu med ett trä mindre...

beerbelly said...

Hahaha för roligt. Tur du hade arbetskläderna. Hur sjukt hade de varit om du langat fram en yxa ur portföljen :)