Friday, May 30, 2008

Från en flyglounge - skönheter och fula gubbar

Jag är ute på vift igen.
Jag är van vid upprop på flygplatser. I businessloungen var det tyst och skönt. Lite för tyst faktiskt. De gjorde inga upprop i loungen. Inte ens för de flygbolag som loungen representerade.
Det resulterade i att jag plötsligt fick ställa ifrån mig mitt nyfyllda champagneglas och kvickt lägga benen på ryggen.
Självklart låg min gate på andra sidan flygplatsen. Jag springer som en dåre och hoppar över folks bagage och utsträckta ben.
Jag har datorn under armen och de små hjulen på min carry-on snurrar så fort så att det nästan ryker om dem.
Jag slänger ett öga på klockan och ser att planet lyfter om två minuter. Jag bredsladdar in vid min gate så att stora tussar lossnar ur mattan och ser till min förfäran att där är folktomt. Jag är genomsvettig och har missat mitt plan.
En snäll markvärdinna frågar mig vilken flight jag skulle flyga med.
Jag hasplar ur mig ett nummer och hon svarar att de har bytt gate.
-Bytt gate?! Där rök mina sista förhoppningar om att hinna med planet.
-"We had to change the gate because the plane is delayed", förklarade hon.
-"What?! So it hasn't left yet?", frågade jag storögt.
-"It hasn't even arrived yet", svarade hon.

Det var med blandade känslor som jag tog mig tillbaka till loungen igen. Totalt slutkörd.
Jag gick direkt in på toaletten för att byta skjorta och sökte sedan upp fåtöljen som jag hade suttit i innan.
På bordet stod fortfarande min kvarlämnade champagne kvar och bubblade inbjudande.
Jag sjönk ned i fåtöljen och sträckte mig efter glaset.
-"You seem to need something stronger", säger en ljuvlig röst mitt emot mig. Hon vickar med sitt whiskyglas mot mig. En stor rund isbit rullar runt i glaset.
-"I thought I missed my flight, but then I didn't", förklarar jag.
-"Yes, we're on the same flight", säger hon och pekar på mitt boarding card som jag har lagt framför mig på bordet.

Vi inledde en diskussion och pratade om jobb och resor i allmänhet. Hon jobbade inom kosmetika och reste mycket i sitt jobb.
Min telefon ringer och jag tar emot ett samtal från min sekreterare. Hon vill bara meddela att mitt plan är försenat, vilket jag redan vet.
Jag avslutar telefonsamtalet och pratar vidare med min nyfunna vän.
-"I guess you are married and have children", säger hon.
Jag var inte säker på om det var menat som ett konstaterande eller en fråga.
-"Don't take it for granted", svarade jag.
-"Then who is the cute kid on your phone-screen?"
Jag bär inte vigselring, men blir avslöjad genom min telefon. Smart!
Det visar sig att hon också har ett barn som är 8 månader bara.
Där sitter vi i businessloungen, snyggt klädda i stilriktiga kostymer och diskuterar barnprylar och barnuppfostran, med varsin whisky i handen. -Bisarrt! Inget som jag hade kunnat förställa mig för ett halvår sedan.
Med barn öppnas dörrar för nya samtalsämnen och det känns plötsligt mycket lättare att prata med det motsatta könet.
Skönheten framför mig är plötsligt bara en alldeles vanlig mamma. När hon plockade fram sin telefon ur sin Vuitton-väska, så ramlade en napp ner på golvet. Jag sträckte mig för att plocka upp den och frågade samtidigt, -"Silicone or rubber?"
-"My baby prefers rubber", svarade hon och i samma sekund snurrade ett tjugotal äldre herrar på sina huvuden och tittade storögt på oss.

4 comments:

Anonymous said...

Klockrent, kul inlägg. Du borde skriva mer, bra blogg.

// Mattias J.

Lo said...

hahaha! tänk vad livet är oförutsägbart!

beerbelly said...

Hehe skarpögd kvinna. Lider med dig för den onödiga löpturen. Risigt att de inte sa något i loungen.
Kul att höra från dig igen.
Ha en bra helg!

Shadow said...

Anonym > Tack, jag försöker skriva mer men tiden räcker inte till.

Lo > Visst är det!

Beerbelly > Jag gick nog ned något kilo i alla fall.