Saturday, June 21, 2008

Tropisk midsommar

Det är lördag idag. Midsommar.
Jag slutade fira midsommar för många år sedan.
Den svenska kolonin brukade göra ett tappert försök till midsommarfirande, men eftersom midsommar infaller mitt under regnsäsongen, så brukade evenemanget regna bort. Precis som det så ofta gör även hemma i Sverige.
-Nej, jag har slutat med att sitta på en fuktig tygremsa och äta sill med nubbe i en park som ligger inklämd mellan skyskrapor, med 95% luftfuktighet och 35 grader i luften och när och gitarrspel till lekarna är omöjligt då fukten gör gitarren ostämbar.
Tidigare har jag alltid kämpat mig igenom sådana tillställningar bara för att hålla på traditionen och få ett stycke svensk kultur, samt träffa likasinnade människor, men med åldern så upptäcker man hur urbota löjligt det är att ens försöka fira midsommar i Asien. Pappersmuggarna är blötare på utsidan än på insidan. Solparasoller tjänar som paraplyer och de som envisas med att sitta på gräsmattan finner snart sina kläder alldeles leriga.
För tre år sedan hade vi ett midsommarfirande som skulle kunna liknas med Woodstock.
Jag hade stora ler- och jordbitar i min grogg.
Cikador, stora som en mobiltelefoner, satt och mumsade på vårt genomfuktiga bröd. Fåglar drog upp maskar ur gräsmattan överallt omkring oss och där satt vi, ett gäng svenskar, mitt i en park, och försökte hålla god min.
Den lokala befolkningen skyndade sig förbi oss och slängde misstänksamma blickar på gruppen som satt och sjöng i regnet med glasen uppsträckta mot skyarna, som var på väg ner.
En kvarterspolis sökte upp oss för att kolla att vi inte var någon religiös sekt som hade samlats olovligt.
Efter tre timmars kamp mot vädrets makter var vi så trötta på eländet att ingen orkade gå vidare till restaurangen som vi hade bokat för kvällen. Våra leriga kläder tillät oss dessutom inte.

I år har jag hört ryktas om att de svenska ungdomarna ska ha fest igen på samma jordplätt, i samma park.
Vi som har bott här ett tag har förstått att vi inte kan vinna mot naturens krafter, hur mycket akvavit vi än må ha, och i stället bokat bord på Ritz Carlton.
I år blir det således inga blomkransar i håret och inga nubbevisor. Inga papperstallrikar och inga hoppa-säck-lekar.
Det kommer att bli svårt att få någon midsommarkänsla, men vid det här laget skiter vi fullständigt i det. Vi samlas åtminstone och hotellet har varit hyggliga nog att tillåta oss placera en stor svensk flagga på bordet. Att vi sedan äter fransk 5-rätters, med tillhörande vin, är en bagatell som vi väljer att inte tänka alltför djupt på.

Jag sitter på kontoret nu.
Jag tog en sväng in för att fixa lite grejer som jag inte hann med under veckan. Blev förvånad när även sekreteraren visade sig vara här.
När jag frågade henne om hon hade mycket jobb att göra?, så svarade hon att hon skulle till Hawaii nästa vecka.
Jag har ju gett henne ledigt, så jag är fullt medveten om hennes resa.
-"Oh, so you're just trying to clear up some stuff before you leave then, thanks a lot!", sa jag.
-"No, I just need the overtime money", svarade hon.

Jag satte henne på att sortera visitkort. Det bör hålla henne upptagen fram till midnatt. Minst.

4 comments:

Miasworld said...

Förstår precis. När vi bodde på osvensk mark gav vi också upp en bit för varje år. Det är ju i slutändan en helt vanlig jobbdag för alla andra. Alternativt kan man få till en helt vanlig grillfest som råkar infalla på midsommardagen. Vi körde på det istället och åt lite sill i ett hörne medan grillglöden blev färdig.

Shadow said...

Miasworld > Ungefär samma som vi gör här numera. Är det jobbigt att återacklimatisera sig efter ett liv utomlands?

beerbelly said...

Låter som en bättre tradition med 5rätters och vin.
Hehe du är inte lite avis på sekreteraren. Kan väl alltid ringa och fråga om lite meningslösa saker den här veckan?

Miasworld said...

Jag var ärligt talat skiträdd när vi flyttade hem igen. Jag ville hem, men visste inte riktigt om jag skulle känna "been there, done that" och upptäcka att jag inte riktigt passade in längre.

Men det blev faktiskt inte riktigt så, Vissa av mina beteenden är kanske inte så svenska, men samtidigt var det så skönt att komma hem (kanske för att jag var så väldigt klar med utlandet där jag bodde. Det fanns inte så mycket mer att hämta där för mig).

Så flytta hem kan rekommenderas - om man kan leva med att känna sig som en alien ett tag :)