Wednesday, August 06, 2008

Haveri ute i geografin

Idag bar det iväg ut på vischan.
Sekreteraren och jag skulle inspektera en fabrik som tillverkar olika prylar på uppdrag. Hygienfrågan är alltid ett viktigt ämne i vår bransch, så vi bestämde oss för att själva avlägga ett besök för att se att allt verkligen var så hygieniskt som fabrikschefen utlovade.
Vi lämnade Manictowns trygga värld bakom oss och begav oss iväg rakt ut i geografin, till en värld med många insekter, mycket himmel och människor klädda i arbetskläder.
Vi satte oss på snabbtåget och en dryg timme senare var vi framme vid landsbygd, landsbygd och åter landsbygd.
Vi bestämde oss för att äta lunch innan vi fortsatte med taxi till vår slutdestination.
Stationsbyggnaden inhyste två restauranger. Vi hade ett svårt val framför oss – varma eller kalla nudlar. De kalla nudlarna vann 2-0.
Vi vecklade ut vår medhavda karta på bordet mellan oss. Vi försökte orientera oss, men kartan innehöll allför många gröna partier för att kunna hitta ett riktmärke. Vi bestämde oss för att lita på taxichaufförens orienteringsförmåga. Vi hade blivit informerade om att det skulle ta ungefär 30 minuter med bil från stationen.
Efter lunchen gick vi ut genom stationens huvudentré och jag sträckte upp handen för att kalla på en taxi. Lönlöst. Inte en endaste taxi så långt ögat kunde nå. Hade det varit i Manictown så hade hundratals bilar stått och väntat på passagerare utanför.
Jag letade upp stationsmästarens kontor och frågade varför det var tomt vid taxidepån.
-"They will be back when the next train arrives", förklarade de på kontoret.
-"Great!", sa jag. "And when will that be?"
-"3 hours from now".

Pundare! Jag lyckade dock få honom att ringa efter en taxi åt oss.
Taxin anlände och vi stuvade in oss i baksätet. Taxichauffören visste direkt till vilken fabrik vi ville åka till.
-"Must be a big factory", sa jag till sekreteraren.
-"The only factory", rättade chauffören.

Vi lutade oss tillbaka och tittade på allt det gröna som svischade förbi. Vi körde på totalt öde vägar som ledde oss över kullar och förbi torrlagda risfält. Solen stod i zenit och radion utlovade 38 grader i skuggan. Perfekt väder för kostym och slips!

Plötsligt hörs ett olycksbådande ljud från motorn. Jag möter chaufförens blick i backspegeln och hans blanka uttryck spär på min oro.
-“No problem”, skrattar han osäkert.
Ljudet ökar dock i styrka och låter som en brödrost som har fastnat med mackorna i mellanläge och står och hackar. Det börjar dessutom lukta bränt. Någon kilometer längre fram lägger motorn av. Likaså A/C:n.
Chauffören ringde efter bärgning och taxibolaget lovade en ny bil inom en halvtimma. Det blev outhärdligt varmt i bilen, så vi satte oss på vägrenen medan vi väntade.
Sekreteraren var inte glad alls.
Allt ordnade sig dock till slut. Vi kom fram till fabriken och fullbordade vårt studiebesök. Sekreteraren var fortfarande irriterad efter att ha suttit i solen och väntat på ny taxi, men blev på bättre humör när hon såg hotellet. Varma källor och massage ingick.
Efter att ha klagat på att behöva sitta i den stekheta solen, så visade hon inga tecken på missnöje över att slänga sig i kokhett badvatten. Förstår mig inte på kvinnor.
Själv satt jag och drack sprit med värdshusets ägare. Idag vet jag en hel del som jag inte visste tidigare om jordbruksmaskiner.


Pissed off sec'

2 comments:

Tove said...

Men vad du råkar ut! Påminner mig om i påskas när vi var i Nikko. Vi skulle promenera till tempelområdet från järnvägsstationen, det såg ju inte så långt ut på kartan. Bara det att det var uppförsbacke! När vi kom fram efter en halvtimmes promenad, (med allt mitt handbagage på ryggen!), var jag genomsvett och tvärsur. Min stackars man och vår dotter höll sig undan länge vill jag lova! Pissed of moms är oxå hårda!

Shadow said...

Hehe! Ett mycket kuperat land.