Friday, September 19, 2008

Kopior och min sekreterare är en shemale

Jag har mest slappat sedan jag kom tillbaka från min senaste resa. Det blev väldigt mycket flängande hit och dit och det tär på krafterna.
Sammanlagt har vi bott på fem olika hotell, men jag lyckades bara dokumentera ett av dem. Anledningen är att min dator är helt kaputt. Den klarar e-mail, men sedan är den inte bra för mycket mer. Dags att investera i en ny dator.

Under en veckas resa har jag sett lika många bilolyckor som jag har gjort under hela mitt liv hittills. Det är skrämmande hur dåligt trafikvett de har i vissa länder. Att köra berusad verkar dessutom vara en norm.
Vi besökte en restaurang ute i djungeln, några kilometer från fabriken.
På kvällen, när vi skulle tillbaka till hotellet, visade det sig att vår privata chaufför hade tagit sig några glas han med. Han förstod inte varför jag var så upprörd.
Jag fick tag på en taxi i stället, men frågan var om inte den chauffören var i sämre skick än vår privatchaufför. Han lugnade med mig med att den enda trafikfaran på vägarna var kossor och vattenbufflar.

I övrigt har allt gått bra.
I storstaden festade vi och åt god mat.
Mina klienter envisades med att dra med oss ut på barer av den skummare sorten. Där anklagade en manlig gäst min sekreterare för att vara en shemale, med argumentet att hon var alldeles för perfekt för att kunna vara en kvinna. Hon tog det som en komplimang tills han körde upp handen i skrevet på henne för att göra en ordentlig koll.
Självklart har hon inget paket i skrevet och idag har nog inte den manliga gästen heller något paket kvar. Hon placerade en perfekt spark i skrevet på honom. Luften gick ur honom och sedan bestämde jag mig för att det var dags att byta bar.
Hon fick sedan höra otaliga skämt under resten av veckan angående sin maskulinitet och vi spelade med våra paket som insats varje gång vi avfyrade ett skämt i hennes väg.

Vi är som sagt tillbaka i Manictown igen, men sekreteraren går fortfarande och surar för att hennes Louis Vuitton-väska, som kostade 1200 dollar, fanns som perfekt kopia på marknaden för 35 dollar.
Jag blev förvånad idag när hon delade ut presenter till folk på kontoret. Hon hade köpt 20 stycken MontBlanc-kopior och delade ut dessa på kontoret som en ploj grej.
Jag visste inte att hon hade köpt dessa. Vi kunde ha åkt fast i tullen med så många kopior. Straff för detta brott i Manictown är max 5 år i fängelse, eller 50.000 dollar i böter. Rykten säger dock att de flesta slipper iväg med endast en varning, om det inte rör sig om väldigt stora partier.
Jag tror att vi hade klarat oss, vi ser ju så oskyldiga ut.
Needless to say, sekreteraren är ganska skärrad just nu och vill inte ens titta på en MontBlanc-penna.

Vi ska ut med några kunder ikväll. -"Kom igen nu, ryck upp dig! Walk like a man!", sa jag till henne och såg hur hon siktade in en spark i skrevet på mig.
Om jag inte slutar snart, så kommer jag att prata i falsett imorgon.

No comments: