Saturday, September 06, 2008

Sex och staden

Jo, jag glömde ju att berätta om premiären och när jag steppade omkring på den röda mattan bland massivt pressuppbåd och kändisar.
Det är ingen idé att jag räknar upp vilka kändisar som närvarade, ni känner inte till dem ändå.
Jag vill inte förlöjliga er och påstå att ni inte är insatta i showbiz gossip, för jag vet ju att ni alla är skåpläsare av People, men alla närvarande kändisar var faktiskt av inhemskt ursprung.
Inte ens kvartetten från filmen hade hövligheten att närvara.
Lilla Manictown ansågs nog vara för mesigt för dem att orka ta sig hit. Att de flesta Hollywood-studios ägs av företag i Manictown verkade heller inte spela någon större inverkan.

Min partner för kvällen och moi, struttade iväg till premiären med varsin "invitation badge" runt halsen. Den illgula brickan med våra namn, passade utmärkt till min svarta kostym och djuprosa slips. Det blåa bandet därtill, gjorde dessutom brickan till en utmärkt symbol för mitt nordiska ursprung.
Min dejt hade dragit på sig klackar som var minst 10 cm höga och hon matchade mig på pussvänlig höjd.
Min partner är i filmbranschen och hon jobbar på företaget som håller i galapremiären.
Självklart var vi snyggast av alla gäster.

I foajén stod inbjudna kvinnliga gäster i klungor och småpratade med champagne i sina händer. Kvällens val hade fallit på Veuve Clicquot. Inte min favorit, men jag tog glatt emot glaset som svävade förbi mig på en högt hållen bricka.
Majoriteten av inbjudna gäster hade ingen kavaljer att hänga på, vilket bevisade att min väns förklaring om att alla inbjudna damer måste komma med en dejt, var en ren lögn.
Plejset skulle ha varit ett paradis för ensamjagande vargar.
Min blick flackade och jag hade svårt att koncentrera mig på att konversera med damen som mycket tajt hängde på min arm, långt innanför det jag kallar för mitt personliga revir.
-Vilka festblåsor alltså! Vilken cirkus alltså! Vissa kvinnor borde beläggas med förbud att bära galaklänning.
Håruppsättningar, som skulle få Bob Marley att vilja vända sig i sin grav.
Vita handskar upp till armbågarna, perfekt för att champagneglas ska glida ur näven och braka i golvet.
När jag tänkte på hur alla dessa damer skulle ta tunnelbanan hem efter partyt, kunde jag inte låta bli att dra på mungiporna. Vilken mismatch alltså!

Vi gled omkring i folkhavet och hälsade på folk åt höger och vänster. En puss på kinden här, en kram där. Fasta handskakningar med affärseliten.
En tjej med "STAFF" tryckt över hela ryggen gick omkring och spanade bland oss. At random, gick hon fram till någon kille och överlämnade en nummerbricka. Strax stod hon framför mig och inspekterade mig från topp till tå. Jag fick en bricka med "8" och en uppmaning att komma upp på scenen när mitt nummer ropades upp. Jag tänkte inte mer på det och stoppade brickan i kavajfickan.
20 minuter senare startade festligheterna på allvar. Det hölls intervjuer på scenen och kändisar fick var och en hålla ett kort tal.
De flesta prisade Carrie som rollfigur och talade om hur de kunde identifiera sig med henne. Visst, - New York och Manictown är så ju otroligt lika...

Sedan var det utdelning av "Mr. Big prize". Kvällens 10 mest eftertraktade ungkarlar skulle infinna sig på scen. Jag hörde hur nummer började ropas upp. Min dejt slängde en road blick på mig. Jag sa "no way" och styrde stegen mot toaletten. Ett klassiskt knep för att slinka undan en pinsam situation, om det inte vore för att högtalare basunerade ut numren även på toaletten.
Jag såg mig besegrad och släpade mig iväg mot scenen, när mitt nummer ropades upp.
Från scenen kunde jag se hundratals förväntansfulla damer stå nedanför och peka samt hålla inbördes överläggningar om vem av oss som var stiligast.
Vi tilldelades en glaspokal från Lalique och fick svara på några frågor, såsom hur det var att vara ungkarl i en storstad och hur vi såg på kvinnor som jobbar.
-"Thank you very much for this prestigious prize. I would like to dedicate it to my son, and also to my wife who by the way is a housewife".
När jag gick av scenen slängde min dejt sig om min hals och skrek, -"You were so handsome up there!"
Hon placerade en blöt, glitterfylld puss på min kind. Jag gav henne glaspokalen och hon blev utom sig av glädje.
-"I hope I didn't spoil your evening", sa jag.
-"Married men are even more attractive", svarade hon. Skum värld vi lever i!

Filmen visade sig vara underhållande, I'm a sucker for love stories, men jag tycker att Pretty Woman var ett snäpp bättre. -Host!
Efter föreställningen var det mingel igen.
Jag åt mig proppmätt på hors d'oeuvres och annan fingerfood, men ändå kunde vi inte avhålla oss från att gå på McDonald's efteråt. Fyrkantiga melonbitar med parmaskinka blir tjatigt efter ett tag.
Vi satt där vid ett bord, med var sin hamburgare i näven, och surplade Cola. -"Thanks for coming tonight", sa hon.
-"It was fun", svarade jag, -"...except the Mr. Big-prize".
-"Sorry about that, but you were handpicked. It was already arranged", informerade hon mig med skyldig blick.
Jo, jag tyckte ju att det var lite underligt att de inte kollade vilka som verkligen var ungkarlar innan nummerbrickorna delades ut. Jag bär visserligen inte vigselring, men ändå.
-"I really wanted that Lalique", fortsatte hon att förklara.
-"Makes sense!"

Med rejält krubb i kistan gav vi oss ut i nattens neonljus. Jag svängde mina lurviga ben på ett och annat dansgolv, och vi dunkade i oss kopiösa mängder alkohol.
Vår galakostymering fick folk att slänga frågande blickar på oss.
-"Have you been to a party or something?", frågade någon oss.
-"Just shopping for glassware", svarade vi och fortsatte att dansa långt in på småtimmarna.

3 comments:

Lo said...

hehe! vilken historia! grattis ;)

jag ska se filmen i morgon! var den bra?

Shadow said...

Den var OK som tidsfördriv. Vad tyckte du?

Lo said...

jag tyckte den var ganska bra! men det kanske är för att jag är inne i nån superromantisk period! jag torkade mina tårar hela slutet! och när carrie slog på Mr big med brudbuketten var det väldigt dramatiskt... hm...men annars tycker jag att tv-serien är bättre! Lite mer fart på Samantha där.