Monday, February 23, 2009

Glass

En polare i Svedala, som tidigare varit bosatt i Manictown, har kallat över sin Manictown-tjej till Sverige för att bli sambo med honom.
Är det någon mer än jag som tror att deras förhållande är på väg utför?
Sambo är något ganska främmande här borta. Här måste man fria innan man kan dela tak, tandborste och säng.
Hon är dessutom född och uppvuxen i Manictown, cosmopolitan ut i fingertopparna, och ska nu bosätta sig i en liten bondhåla i mellersta Sverige.
Att välja februari månad är dessutom att spela mot oddsen. Något bättre än november kanske, men absolut inte den månad som klär Sverige bäst.
Efter inskolning hos myndigheter, så förväntas hon dessutom jobba. I Sverige jobbar även kvinnor. Hon ser det nästan som något exotiskt, att jobba.
Hon kommer nog inte tycka att det är lika exotiskt när hon förstår att hon måste jobba för att bidra till hushållet. En man som inte kan försörja sin kvinna ligger lågt i kurs här.

Okej, kärleken övervinner det mesta, men jag tror att hon står inför en smärre chock när hon kliver av sin Fokker 50 på den lokala flygplatsen, i 9-centimetersklackar och sin Hermés Kelly-bag i armvecket, och bara ser en liten barack som terminalbyggnad.
Tänk den dag då hon upptäcker att närmsta motsvarighet till 7-Eleven och Starbucks är en bensinmack, utan vare sig Estée Lauder eller Clinique på hyllorna.
Eller när hon upptäcker att den enda inrättning som är öppen 24 timmar om dygnet är akuten på det lokala sjukhuset.
Att inte kunna köpa kaffe, sprit, blommor, strumpbyxor och glass ur automater som borde finnas i varenda gatuhörne.
Eller att efter 2 månaders uteätande förstå att hela utbudet av restauranger just har avverkats.
Hon kommer att sakna uppvärmda toasitsar med inbyggd bidé.
"Try to dress down a little bit, and don't walk alone in the night", var nog inte det bästa svaret på frågan -"Any good advice?".
Nej, jag tror att det är kört alltså. Jag har försökt peppa upp henne på allt det positiva i Sverige, men jag ser inte en kvinna som uppskattar skogar, sjöar och gröna ängar i henne. Hon såg helt bestört ut när jag informerade att varken Chanel eller Louis Vuitton hade egna butiker i Sverige. Inte ens i Stockholm!
-"Is there anything good at all about Sweden?", frågade hon mig med gråten i halsen.
-"The ice-cream is good..."

Jag har en kollega som jobbade i några månader på vår Sverige-filial i Göteborg. Han tyckte att det var okej, "tjejerna var snygga", men kunde inte i sitt liv förstå varför folk lämnar sina bilar hos fest-värden och sedan tar taxi hem på natten.
-"It's because they don't want to drink and drive", svarade jag som om det vore självklart.
-"Then why not take a taxi to the party as well?", frågade kollegan.
-"Good point my friend, good point!".
Jag frågade honom häromdagen om vad han uppskattade med Sverige?
-"The women are beautiful", svarade han.
-"Yeah I know", svarade jag, "and the ice-cream is good..."

1 comment:

Lo said...

stackars henne! vilken chock, hoppas att kärleken övervinner det hemska liv hon kommer att få här!
;)